Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adelsväldets slutpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
att sätta fingret på en viss punkt och säga, att det sven-
ska borgerskapets herravälde börjar därifrån. Redan 1809
års regeringsform är ju en början. Den är tillkommen
under inflytanden från den franska revolutionens tankerikt-
ning, delvis förmedlad genom Thorild.
Oppositionen under Karl Johan är emellertid en bor-
gerlig opposition mot gengångarmakterna. Lars Johan
Hierta, ägaren av Aftonbladet, som ju på den tiden var
samlingsorganet för den rödaste vänstern, var stor arbets-
givare, och hans opposition gällde närmast hindren för »nä-
ringsfriheten», för borgerskapets rörelsefrihet.
Representationsreformen på 60-talet, ståndsriksdagens
avskaffande och ersättande med det mer tidsenliga tvåkam-
marsystemet, torde i vår historia kunna sägas ha samma
betydelse som revolutionsåret 1848 och dess följdföreteelser
i större delen av Europa. Delvis existerar rent av orsaks-
sammanhang. Genom denna reform erövrade borgerskapet
slutgiltigt den politiska makten. Man vill kanske påstå att
maktens tyngdpunkt därigenom överflyttades till bönder-
na, då de ju, åtminstone till en tid, blev majoritet. Men det
betyder i själva verket ingenting, därför att även till lant-
bruket sträcker kapitalismen sitt inflytande, även bland jord-
brukarna blir skillnaden mellan egendomslösa och besit-
tande en allt skarpare framträdande företeelse. Ingen har
mer dräpande karaktäriserat vår modärna bondepolitik än
den partiriksdagsman, som skapade ordet »slösarbönder».
De storbönder, som hos oss i riksdagen företräder lantbru-
ket, har så ense intressen med kapitalet, att de inte blir
annat än borgarklassens allierade — eller, ändå bättre,
borgarklassens trogna slavar.
Industrialismens mest framträdande egenskap är, som
redan kommunistiska manifestet fastslog, att den förenklar
klassmotsatserna och skarpare än någonsin förr delar upp
folken i två inbördes stridande partier. I borgarklassen
har sålunda alla rester av den forna adeln sugits upp, och
denna assimileringsprocess försiggick i Sverge kanske mer
omgripande och omärkligt än annorstädes. De aristokratiska
skrupler, som eljes behärskat de gamla släkterna när det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
