Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans tre kungar smällde inte vidare högt. Men han
visste, att en kung till låg och väntade på honom . ..
det var hans tur det. . . Fick han den inte? Nu har
jag också en sådan där kung i bakhand, ser ni. Det
kommer att hända stora ting i Yukon, var lugna för
det. Ja, jag menar inte sånt där smått som Moosehide
eller Birch-Creek. Nej, någonting alldeles tusan djävla.
Jag skall säga er att jag känner det i luften, och det
kommer att slå ned någonstans uppåt floden. Det är
där ni ska kunna spåra mina mockasiner under den
närmaste framtiden, någonstans i trakten av Stewart
River, Indian River och Klondyke River. När jag
kommit tillbaks med posten, ger jag mig av dit så fort
att ni inte ska se röken av mig en gång. Det kommer,
gossar1 Guldet menar jag, guld från gräsrötterna och
nedåt, hundra dollars vaskpannan, och utifrån ska
det bli en rusning på minst femtitusen man. Ni ska
komma att tro att själva helvetet sluppit löst, när det
stora fyndet en gång är gjort.”
Han satte glaset till sina läppar.
”Skål på er och måtte ni alla få vara med om det.”
Han drack, steg ned från stolen och föll på nytt i
Bettles’ björnomfamning.
”Om jag vore i ditt ställe, Ljusan Dag, skulle jag
inte ge mig av i dag”, rådde Joe Hines som varit ute
och sett på termometern. ”Vi kommer att få kallt.
Det är sextiotvå nu och går ner fortfarande, bäst att
vänta, tills det skiftar.”
Ljusan Dag skrattade och de gamla surdegarna
omkring honom skrattade.
”Ni ä’ ena riktiga korthornskalvar”, ropade Bettles,
”som ä’ rädda för lite’ kallt. Ni känner Ljusan Dag
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
