Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Vid söndagsskolfestcr
Det sjunges av präster
Om liljan i Saron en sång
Men jag tror allt ändå
Att de mest tänka på
Den där frukten i Eden en gång.”
Och hela hopen skrålade i kör:
"Men jag tror allt ändå
Att de mest tänka på
Den där frukten i Eden en gång.,:
Någon öppnade ytterdörren. Ett svagt, gråaktigt
ljus silade in.
”Ljusan dag, ljusan dag!” var det någon som ropade.
Ljusan Dag gick genast mot dörren, i det han slog
ned sina öronlappar. Därute stod Kama vid släden,
en lång, smal pjäs, sexton tum bred och sju och en halv
fot i längd med sex tum höga, stålskodda medar. På
den lågo, bundna med älghudsremmar, säckarna, som
innehöllo posten samt föda och övriga förnödenheter
för hundar och män. Framför släden, i en enda rad,
lågo nedhukade fem rimfrosttäckta hundar. Det var
varghundar, allesammans lika stora och av samma färg,
alla ovanligt stora och alla grå. Det var i själva verket
vargar, fastän tämda, och som vargar sågo de ut, från
den grymma, starka käften till de yviga svansarna.
Överst på släden, stoppade löst under remmarna och
färdiga för omedelbart bruk, lågo två par snöskor.
Bettles pekade på en päls av polarharskinn, som
stack ut ur en säck.
”Det är bädden”, sade han. ”Sex skålpund harskinn,
det varmaste han nånsin sovit inunder, men ta mig
tusan det kunde hålla mig vann och ändå tål jag både
4i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
