Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
igenom. Det var den gamla, gamla lögnen om Liv,
som drev gäck med sig själv, troende sig odödlig och
oförstörbar, född att besegra andras liv och vinna sitt
hjärtas begär.
Ljusan Dag dansade bort sin yrsel och gick tillbaka
till krogdisken. Men där höjdes en enstämmig protest
mot hans teori, att den som vunnit skulle bjuda. Den
stred alldeles mot både vana och sundt förnuft. Det
var ju godt kamratskap, men det måste vika i detta
fall. Det var Ben Davis skyldighet att bjuda och han
gjorde det. Dessutom beslöts enhälligt att vad Ljusan
Dag skulle bestå gick på husets bekostnad, ty han drog
alltid dit kunder i mängd, när han kom.
Ljusan Dag gjorde en grimas, gick bort till
rulett-bordet och köpte en hög gula marker. Efter tio
minuter vägde han in sin vinst och två tusen dollars i
guldsand hälldes i hans egen och en extra påse.
”Nu kanske den som vunnit kan få betala”, sade
han.
Och de gåvo med sig; det var inte värdt att göra
motstånd mot Ljusan Dag, när han red lyckan för
sporrhugg och lösa tyglar.
Klockan ett på morgonen såg han Elijah Davis gå
med Henry Finn och Joe Hines mot dörren.
”Vart ska ni ta vägen?” frågade han och försökte
dra dem tillbaka till disken.
"Till sängs”, svarade Elijah Davis. Han var en
mager, tobakstuggande New Engländare.
”Måste”, tilläde Joe Hines ursäktande. ”Vi ge oss
i väg i morron bitti.”
”Vart då? Vad är det då som står på?”
7 o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
