Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ingenting särskilt”, förklarade Elijah. ’Vi tänkte
bara göra en tur uppåt landet. Vill du inte komma
med?”
”Jo, det kan ni lita på”, försäkrade Ljusan Dag.
Men frågan hade framkastats blott på skämt och
Elijah fäste sig därför inte vid svaret.
”Vi tänkte försöka Stewart”, fortfor han. ”Al
Mayo talade om för mig, att han sett några streck, som
inte sågo så tokiga ut, när han första gången kom
nedför Stewart, och vi tänkte undersöka det där litet
närmare medan floden är frusen. Hör vad jag säger
nu, Ljusan Dag, och lägg det på minnet, att den tiden
kommer, då man kommer att gräva guld hela vintrarna.
Den tiden skall man skratta åt oss, som bara höllo på
om sommaren.”
”Det har ni alldeles rätt i”, instämde Ljusan Dag.
”Vänta bara tills de stora fynden komma uppåt
floden. Då ska ni få se på ett annat slags guldgrävning,
året om, djupt nere i jorden, hundratals fot.
Naturligtvis följer jag med er, Elijah.”
Elijah skrattade, tog sina båda kompanjoner med sig
och försökte ännu en gång komma till dörren.
”Nej, stopp”, ropade Ljusan Dag. ”Jag menar vad
jag säger.”
De tre männen vände genast tillbaka till honom, och
i deras ansikten stodo att läsa överraskning, glädje
och tvivel.
”Å, du skojar bara”, sade Finn, en lugn, satt
YViscon-sin-man.
”Jag har hundarna och släden därute”, svarade
Ljusan Dag. ”Det gör två spann och delning på lasset, fast
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
