Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stora förråden skulle finnas på klippbädden? Och
dit skulle de arbeta sig ner, om det också var fyrtio
fot. De delade sig i två skift och arbetade dag och
natt i två olika schakt och röken från deras eldar
bolmade ständigt.
Det var vid den tiden de började lida brist på
bönor och Elijah fick i uppdrag att fara till huvudlägret
för att hämta mera livsmedel. Elijah var en man av
den gamla sega guldgrävarstammen. Vägen fram och
tillbaka var omkring hundra mil, men han lovade att
vara tillbaka på tredje dagen, en dag bort och två dagar
hem. Men i stället kom han redan på andra dagens
afton. De hade just gått till sängs, då de hörde honom
komma.
”Vad i helvete är det fatt nu då?” frågade Henry
Finn, då den tomma släden kom inom lyskretsen från
elden, och han märkte att Elijahs långa allvarliga
ansikte var längre och allvarligare än vanligt.
Joe Hines kastade ved på elden, och de tre männen
satte sig så nära värmen som möjligt. Elijahs
skäggiga ansikte var som belagt med is, så att han liknade
en New Englands-karrikatyr av Fader Jul.
”Ni kommer väl ihåg den där stora granen, som
stödde hörnet av vårt lilla förrådshus alldeles intill
floden?” började Elijah.
Olyckan var snart berättad. Det stora trädet, som
sett så stadigt ut att man kunnat tro det skulle stå i
århundraden, hade lidit av hemlig ålderdomssvaghet.
På något sätt hade rötternas tag i marken slappats.
Den ökade bördan av förrådshuset och vintersnön
hade blivit för tung, det hade förlorat balansen och
störtat till marken och där hade järvarna sedan gjort
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
