- Project Runeberg -  Kungen av Klondyke /
85

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Åttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den dagen de borde ha varit framme vid båten föll
Elijah helt och hållet ihop. När Ljusan Dag reste
honom upp, tumlade han omkull igen. Ljusan Dag
försökte stödja honom, då de gingo, men han var så
svag själv, att de föllo omkull båda två. Han släpade
Elijah till flodbanken, redde ett torvtigt läger och gav
sig ut för att söka efter ekorrar. Nu började han också
att falla omkull då och då. Mot aftonen träffade han
på sin första ekorre, men mörkret föll på, innan han
fick tillfälle att skjuta. Tåligt väntade han till nästa
dag, och då var ekorren hans efter en timme.

Största delen av den gav han till Elijah och behöll
själv endast det segare köttet och benen. Men sådan
är livets kemi att denna lilla smula föda omsattes i
motsvarande kraft att gå. Det var som om den levande
ekorrens energi trängt in i deras muskler, satt dem i
rörelse, så att de kunde stappla fram ännu några mil
till båten, under vilken de föllo tillsammans och lågo
orörliga en lång stund.

För en stark man hade det varit en lätt sak att få
båten ned till stranden. Men det tog Ljusan Dag
timmar, och under flera dagar släpade han sig sedan
timtals under och omkring den för att täta de grinande
läckorna med mossa. Och när det var färdigt, hade
floden ändå inte brutit upp. Dess is hade höjt sig
många fot, men ville inte ge sig i väg. Och det
återstod ännu att få båten i vattnet, när det blev isfritt.
Förgäves stapplade eller kröp Ljusan Dag omkring i
den mjuka snön eller på skaren för att finna ännu en
ekorre, som kunde ge sin energi till hjälp vid båtens
sjösättning.

Icke förr än den tjugonde maj bröt floden upp.

85

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:41:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kungavklon/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free