Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på återvägen. Ständigt upptäckte han nya skönheter.
Sent på eftermiddagen red han förbi en liten
trädgrupp som stod skild från de andra. Han betraktade
den en stund och såg att den bestod av tre cypresser,
och de måste ha planterats av människohand. Han
kände sig nyfiken som en pojke och beslöt att göra en
närmare undersökning. Det var inte lätt att tränga
igenom småskogen, som växte tät omkring, men efter
åtskilligt besvär stod han vid cypresserna, som han
fann omgivna av ett slags staket. Och därinom lågo
två barngravar uppkastade. Två brädlappar berättade
historien: Lille David, född 1855, död 1859, och Lilla
Lily, född 1853, död 1860.
”Stackars småttingar”, mumlade Ljusan Dag.
Gravarna sågo ut att ha blivit ansade helt nyligen.
Vissna buketter av vilda blommor lågo på dem och
inskrifterna på brädlapparna voro ganska nymålade.
Han följde nu en ny gångstig, som gick i en stor bukt.
Den gick rakt fram till bondgården. Nu steg rök ur
skorstenen, och snart befann han sig i samtal med en
senig magerlagd ung man, som han fick veta endast var
hyresgäst på gården. Hur stor kunde den vara ?
Etthundraåttio acres, utom en del utmarker. Och han
och hans hustru förde här ett ganska lugnt liv utan
att behöva arbeta allt för mycket. De betalade inte så
värst stor hyra. Hillard, ägaren, var förmögen, så att
han räknade inte stort med gården.
”Men ni är inte lantbrukare”, sade Ljusan Dag.
Den unge mannen skakade på huvudet och
skrattade.
”Nej, jag är telegrafist. Men min hustru och jag
kommo överens om att ta oss ledigt i två år och . ..
192
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
