Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte stannat av en sekund under den halvtimme de
ridit tillsammans.
”Vi äro nästan från samma trakt”, sade han. ”Jag
har vuxit upp i östra Oregon, och det är inte så långt
ifrån Siskiyou.”
Nästa ögonblick skulle han ha velat bita av sig
tungan, ty hastigt kom hennes fråga;
”Hur vet ni att jag är från Siskiyou? Jag vet att
jag aldrig har talat om det för er.”
”Jag vet inte”, sade han undvikande. ”Jag har
hört att ni var någonstans därifrån.”
Wolf kom som en skugga, och hennes häst skyggade
till. Den besvärande pausen utfylldes genast med ett
nytt samtalsämne, om Alaskahundar, tills de
återkommo till hästarna. Och det blev hästar hela vägen.
Medan hon talade, lyssnade han och följde med
henne, men på samma gång följde han också sina egna
tankar och intryck. Det var käckt av henne att så
här rida grensle och han var inte säker, huruvida han
tyckte om det eller inte. Hans idéer om kvinnor voro
nog mera gammalmodiga, han hade insupit dem i sin
tidiga ungdom, då alla kvinnor sutto till häst från
sidan. Och på sätt och vis störde det honom att se
henne sitta i sadeln som en man. Men på samma
gång måste han erkänna att det tog sig bra ut.
Det var också två andra saker, som genast
frapperade honom. Först var det de gyllene fläckania i
hennes ögon. Märkvärdigt att han inte sett dem förr.
Kanske det berodde på dagern på kontoret eller kanske
de kommo och gingo. Nej, de voro ett slags
fladdrande, gyllene ljus. Inte voro de precis gyllene, men
det var närmare än någon annan färg han kände till.
226
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
