Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till hans stora lättnad kommo de in på
samtalsämnen som intresserade dem båda. Han berättade
för henne om Bobs nycker och hans ovana att kasta
och hur han tänkt ta bort den där ovanan. Hon
instämde i att hästar måste behandlas med en viss
rationell stränghet, hur mycket man än tyckte om
dem. Hennes Mab till exempel, som hon haft i åtta
år, hade hon måst vänja av med att slå bakut i stallet.
Processen hade varit pinsam för Mab, men den hade
botat henne.
”Ni har ridit mycket?” sade Ljusan Dag.
”Jag kan verkligen inte minnas första gången jag
satt till häst”, svarade hon. ”Jag är född på landet
och ingen kunde hålla mig från hästarna. Kärleken
till dem måste vara medfödd. Jag fick min egen
ponny när jag var sex år, och när jag var åtta brukade
jag ibland sitta i sadeln hela dagen med pappa. När
jag blev elva, tog han mig med på min första hjortjakt.
Jag vet inte hur jag skulle bära mig åt utan en häst.
Jag kan inte med att sitta inomhus, och utan Mab
här tror jag att jag blivit sjuk och dött för länge
sedan.”
”Ni tycker om landet?” frågade han och såg för
första gången en glimt i blicken, när hon fäste den på
honom.
”Ja, lika mycket som jag avskyr staden”, svarade
hon. ”Men en kvinna kan inte förtjäna sitt
uppehälle på landet, och därför får jag försöka att ta det
som det är — med Mab.”
Hon berättade för honom mera om sitt liv på
landet, innan hennes far dog. Och Ljusan Dag kände
sig så tillfreds, de började bli bekanta, samtalet hade
225
15. Kungen av Klondyke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
