Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Men ni har aldrig sett hur Bob kan bära sig åt”,
sade Ljusan Dag.
”Jag har i alla fall sett en hel mängd andra hästar
och ridit inte så få. Jag har själv vant Mab vid
spårvagnar, lokomotiv och automobiler. Hon var
alldeles otämd, när jag fick henne. Förresten tänker jag
visst inte göra er häst illa.”
Mot bättre vetande gav Ljusan Dag med sig och
på en ödslig; väg bytte de sadlar och tyglar.
”Kom ihåg, att han är som en oljad blixt”, varnade
han, när han hjälpte henne upp.
Hon nickade. Bob gav med en klippning av
öronen tillkänna, att han lagt märke till att han hade en
främmande ryttare på sin rygg. Och så kom skämtet
hastigt nog — alldeles för hastigt för Dede, som
plötsligt fann sig mot Bobs hals, medan han snodde rundt
och susade i väg åt andra hållet. Ljusan Dag följde
efter på hennes häst och övervakade henne. Han
såg hur hon hastigt nog fick djuret att stanna, varpå
hon med tyglarna och ett sporrhugg fick honom att
vända.
”Passa nu på med piskan på nosen”, ropade Ljusan
Dag.
Men för snabbt för henne kastade Bob om igen,
ehuru hon denna gång lyckades hålla sig kvar i sadeln.
Hon fick honom i dansande skridt och vände honom
på nytt med sina sporrar. Det fanns ingenting
kvinnligt i det sätt varpå hon behandlade honom: hennes
metod var beslutsam och manlig. Om förhållandet
inte varit sådant, skulle han inte ha blivit överraskad,
om hon sagt att hon fått nog. Men vad han redan
sett hade lärt honom litet ifråga om Dedes egenskaper,
230
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
