Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hörde ni, att han ven litet, när ni gav honom över
nosen sista gången? Och såg ni hur fort han fick
framfötterna i marken, alldeles som om han stött
mot en stenvägg. Och ni kan vara säker på, att
numera vet han att den där stenmuren alltid finns till
hands, när han tänker börja bråka.”
När de skildes åt på eftermiddagen, red han in i en
träddunge, där han obemärkt kunde följa henne med
blicken, tills hon försvann. Och medan han travade
vägen fram mot Oakland, föll det över honom en
tanke, som kom honom att le litet ångerfullt: ”Nu
gäller det bara att köpa det där förbaskade stenbrottet,
så man kan ha någon ursäkt för att man snokar kring
där uppe.”
Men tills vidare blev det ingenting av med
stenbrottet, ty nästa söndag fick han rida ensam. Ingen
Dede kom på sin fux på vägen från Berkeley och inte
söndagen därpå heller. Ljusan Dag var alldeles
utom sig av otålighet, men lade band på sig
under kontorstiden. Han märkte ingen förändring hos
henne och försökte att själv inte låta märka någonting,
fastän han nästan kände sig sjuk. Vad tjänade det
till att man ägde millioner, då man inte ens fick tala
till sin stenograf som män och kvinnor vanligen
brukade tala med varandra? frågade han sig en dag, då
hon lämnade honom efter att ha tagit upp en
diktamen.
När tredje veckan nalkades sitt slut och ännu en
enslig och dyster söndag väntade honom, beslöt han
a.tt tala ut — han gav kontoret helt enkelt en god dag.
Och trogen sin natur, gick han inga slingervägar. Hon
hade slutat sitt arbete inne hos honom och sam-
232
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
