Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alls på stadsseder. Det finns saker som man inte får
göra och som jag inte alls bryr mig om, så länge jag
inte vill göra dem.”
”Men när ni vill?” frågade hon hastigt.
”Då gör jag dem” — han pressade beslutsamt
läpparna tillsammans, men tilläde i nästa ögonblick:
”Det vill säga, jag gör det för det mesta. Men vad
jag inte begriper är att det finns saker, man inte får
göra, fast det inte finns någonting orätt i dem och de
inte skada någon — de här ridturerna till exempel.”
Hon lekte en stund nervöst med en blyertspenna,
som om hon överläde med sig själv om sitt svar,
medan han väntade tåligt.
”De där ridturerna”, började hon, ”äro inte vad
man kallar riktigt passande. Jag vädjar till er. Ni
känner världen. Ni är mr Harnish, den kolossalt
rike. ..”
”Spelaren”, avbröt han henne.
Hon nickade instämmande och fortsatte;
”Och jag är stenograf på ert kontor . . .”
”Ni är tusen gånger bättre än jag”, försökte han
inflika, men blev i sin tur avbruten:
”Det är inte fråga om det. Jag är i ert bröd, och
det betyder ingenting vad ni eller jag, utan vad andra
tänka. Och mer behöver jag inte säga, ni vet själv.”
Hennes kyliga, affärsmässiga ton stämde inte alls
överens med hennes barms vågrörelser eller den mörka
färgen över hennes kinder, tänkte Ljusan Dag.
”Jag är ledsen att jag skrämde bort er”, sade han.
”Nej, det har ni alls inte gjort”, svarade hon litet
ivrigt. ”Jag är inte någon dum skolflicka. Jag har
redt mig själv länge nog för att inte bli rädd så lätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
