Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi ha varit tillsammans två söndagar och jag tror inte
ni kan säga att jag var rädd vare sig för er eller Bob.
Det är inte det. Men ser ni, man får inte sköta sig
själv, världen vill vara med om det. . . det är just det
tråkiga. Det avgörande är vad världen skulle säga
om att jag hade möten med min principal. Det kan
ju tyckas lustigt, men så är det. Jag skulle kunna
rida ut med en av era bokhållare, men med er — nej.”
”Men världen vet ingenting och behöver inte heller
veta det”, utropade han.
”Det gör det på sätt och vis ännu värre. Man gör
någonting som man vet är alldeles oskyldigt, men
ändå måste man gå smygvägar och känna det, som om
man ändå gjorde orätt. Det skulle vara mycket mindre
farligt för mig . . .”
”Att luncha med mig en vardag till exempel”, sade
Ljusan Dag, anande vad hon velat säga.
Hon böjde på huvudet.
”Jag tänkte inte precis på det, men det duger också.
Jag skulle föredra att göra någonting som till och med
kunde få folk att spärra upp ögonen, bara man visste
av det, framför att sedermera bli upptäckt. Ja, jag
begär visst inte att bli bjuden på lunch”, tilläde hon
med ett leende, ”men jag tror att ni förstår vad jag
menar.”
”Men varför kan ni då inte helt öppet rida ut med
mig?” envisades han.
Hon skakade på huvudet, som han tyckte med en
den svagaste skymt av missräkning, och plötsligt greps
han av en våldsam hunger efter henne.
”Hör nu, miss Mason, jag vet att ni inte tycker om
att vi tala så här på kontoret. Det gör inte jag heller,
235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
