Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jag fick inte fram riktigt vad jag tänkte säga”,
medgav hon. ”Vänta ett ögonblick!”
De redo en stund framåt under tystnad.
”Jag ser det mycket tydligare än jag kan förklara
det, men det är någonting ungefär så här. Det finns
arbete som är legitimt och annat som är — nåja, inte
legitimt. Landtbrukaren arbetar med sin jord och
producerar säd. Han gör någonting som
mänskligheten har nytta av. I själva verket skapar han
någonting, säden som skall fylla de hungrigas munnar.”
”Och så komma järnvägarna och börs jobbarna och
hela följet och plundra honom på hans säd”, inföll
Ljusan Dag.
Dede log och höll upp sin hand.
”Vänta ett ögonblick. Ni förvillar mig bara. Det
betyder ingenting om de plundra honom så att han
svälter ihjäl. Huvudsaken är att vetet han odlade
fortfarande finns kvar i världen. Det existerar.
Förstår ni? Landtbrukaren skapade någonting — låt
oss säga tio ton vete, och dessa tio ton existera.
Järnvägarna forsla vetet ut i marknaden, till de munnar
som skola äta det. Det är också legitimt. Det är som
om någon gav er ett glas vatten eller tog ett smolk
ur ögat på er. Någonting har blivit gjort, på sätt
och vis skapat, alldeles som vetet.”
”Men järnvägarna stjäla som korpar”, invände
Ljusan Dag.
”Då är det arbete de utföra dels legitimt och dels
illegitimt. Och nu komma vi till er. Ni skapar
ingenting. Det finns ingenting nytt, när ni är färdig
med era affärer. Alldeles som med kolet. Ni bröt
253
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
