Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Tjugutredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Hodgkins. Jag är inte skyldig dem någonting.
Förresten tänker jag slå vantarna i bordet själv.
Larry, jag tror ni känner mig. Ni vet, att när jag
fått någonting i huvudet, så menar jag det också. Och
nu har jag fattat mitt beslut. Jag är trött på hela
spelet. Jag vill dra mig ur det så fort jag kan, och
då är en krasch den genaste vägen.”
Hegan stirrade på sin chef, såg sedan skräckslagen
på Dede, som nickade god mening.
”Så låt det braka, Larry”, fortfor Ljusan Dag.
”Allt vad ni har att göra är att skydda er själv och
alla våra vänner. Hör nu på vad jag säger. Ingen
får bli lidande. Varenda en som stått vid min sida
måste hjälpas igenom. Alla förfallna avlöningar måste
betalas ögonblickligen. Alla pengar jag an vändt från
vattenverksbolaget, spårvägarna och färjorna måste
lämnas tillbaka. Själv behöver ni heller inte riskera
någonting. Vartenda bolag ni har aktier i förblir
orubbat —”
”Ni är galen!” skrek den lille advokaten. ”Det där
är ju rama vanvettet. Hur är det fatt med er? Har
ni tagit in något berusningsmedel, eller hur står det
till?”
”Hör ni inte, att jag är led på allt vad affärer
heter. Jag tänker ge mig ut i solskenet, till landet och
det gröna gräset. Och Dede här följer med mig. Så
att om ni passar på, blir ni den första som kan
gratulera mig.”
”Gratulera er — jo, fan också!” fräste Hegan. ”Jag
tänker inte vara med om de där galenskaperna.”
”Jo då, det kommer ni alldeles säkert, för annars
blir det en ännu större krasch och då kommer folk
333
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
