Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 41 —
Då slog, i tysta, vänliga stjernors ljus,
Oihonna opp sitt strålande öga,
Åt Gylnandyne räckte hon mild sin hand.
Så talte cle svala vågornas mö:
"Från bergens topp, så sjungs det, en kylig flägt,
Med dalens blommor leker Oihonna,
En våg hon är, som skimrar mot vårens sol,
Eld talar dess blick, is gömmer dess barm.
O, ej till flägt jag föddes och ej till våg,
Fast ej min tjusning tändes, som andras.
En flickas varma, bäfvande hjerta slår
Ilär, under min snö, af längtan också.
Men hvarför finns i Morven ej mer ett folk
Af hjeltar, like flyktade tiders?
För Finjals ätt för tung är hans sköld, och svagt
Rör Ossians sträng en trånande skald.
Ren nog jag hört af suckar, och tårar nog
Jag kostat Morvens smägtande söner;
För deras kärlek ägde jag kärlek ej,
Jag gaf dem min sorg, jag kunde ej mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
