Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 74 —
llon fattat den gamles hand:
"Sörj, fader," talte hon, "ensam, böjd,
Med mig och mörkret du lemnats,
Att vänta segrarens bud.
Ej andas en son af dig
På Morvens klippiga stränder mer;
De följt hvarandra i döden,
De sofva grafvarnas sömn."
Hon slöt. Men i klarhet sken
Morannals panna på nytt. Hvart moln
Af oro lemnade stilla
Hans anlets bleknade dag.
"Nu," talade Morvens kung,
"Kan utan fruktan Morannal gå
Att möta fädernas andar
I stjernors blånande sal.
Ej följs han af minnens blygd,
Ej skall han gömma i molnets natt,
För söners nesa, sin vålnad,
Då Finjal nalkas på skyn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
