Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
tagande af Sverre, begaf sig med den unge Sigurd
Magnusson öfver till Orkenöarna. Där mötte dem
Hallkel, som likaledes under en förevändning lämnat
Norge. Af Orkenöarnas jarl, Harald Maddadsson,
som hade skäl att frukta Sverre, fingo de skepp och
rätt att värfva folk. En stor mängd unga, äfventyrs-
lystna öboar strömmade till dem, så att de på våren
1193 kunde uppträda med en betydlig flotta i Viken,
dit de kommo alldeles oväntadt för Sverres anhängare,
som där icke voro tillräckligt manstarka att hålla stånd.
I Viken slöt sig Sigurd, Erling jarls son, jämte många
vikboar till den nya upprorsflocken, som kallades
ö-skäggarna, d. v. s. öboarna.
Dessa behandlade också allmogen väl, i motsats
till hvad de förra upprorsflockarna hade gjort. Exi-
stensmedel skaffade de sig genom att segla ned till
Travemände och kapa ett köpmansfartyg med utom-
ordentligt rik laddning. Öfver den sålunda förvärf-
vade rikedomen blefvo de så förtjusta, att de i glädjen
läto kalla sig guldbenar, hvarmed de naturligtvis ville
förlöjliga det tarfliga namnet birkebenar. Också i
öfrigt visade öskäggarna ett ungdomligt öfvermod, en
egenskap, som slutligen skulle stå dem dyrt.
Sverre kunde icke hindra de öfverlägsna öskäg-
garna från att intaga Bergen och därifrån utkräfva
skatter i hela det västanfjällska Norge. Själf väntade
han sig att bli anfallen af dem i Nidaros, där han sam-
lat omkring sig sina trogna. Men då fienderna icke
kommo, utan Sverre i stället erfor, att de bortsändt en
del af sin flotta åt olika håll, närmade han sig tidigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
