Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - Kap. I. Till karaktäristiken af kunskapsläran. Dennas uppgift, definition och indelning - Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
Kants Theorie der Erfahrung (1871)1 är den nykantianska
trans-scendentalfilosofiens mest systematiska, bestämmer, såsom vi veta %
i sitt senaste värk kunskapsläran och därmed den teoretiska
filosofien i det hela såsom en "Logik der reinen Erkenntniss". Den
rena kunskapslogikens uppgift är att uppdaga och fastställa de rena
tankeelement, genom hvilka sträng, d. v. s. allmängiltig och
nödvändig vetenskap grundlägges. Nämda element äro "kategorier,
grundsatser, lagar och principer", resp. de omdömen, hvari dessa
framträda; kunskapslogiken blir enligt Cohen väsentligen " ein Logik
des Urtheils". Och vetenskapens prototyper äro matematik och
matematisk naturvetenskap3. Därmed är obestridligen ett högt, om
ock något ensidigt kunskapsideal, likaledes i principiell
öfverensstämmelse med Kant, uppstäldt, och obestridligt är att
nykantianis-men inlagt största förtjänst genom att energiskt kämpa för detta
ideal. Bland dess målsmän må här ytterligare tvänne nämnas
—• hvilka representera riktningens höger — nämligen Liebmann och
Volkelt. I sin framställning af "Die Metamorphosen des Apriori" 4
framhåller den förre, på samma gång han betonar att "mir liegt
nicht am Buchstaben, sondern am Geiste des Kriticismus", att det
existerar "höchste Intellectualgesetze", hvilka "ebenzo sehr für den
Erkenntnissact des Subjects, als für das erkennbare Object, d. h.
für die empirisch-phänomenale Welt, schlechthin massgebend sein
müssen". Och sin åsigt om de högsta och i viss mening aprioriska
vetenskapliga grundsatserna har han utvecklat i en afhandling om
"Die Arten der Nothwendigkeit" i sitt andra stora arbete Gedanken
und Thatsachen, Bd 1, 1899. Äfven Volkelt, hos hvilken
kantia-nismen dock framträder mera mattad och inmängd med andra
element, häfdar icke blott "der massgebende, grundlegende Charakter,
den die Erkenntnistheorie für alle übrigen Zweige der Philosophie
besitzt" B, utan betonar ock aprioritetens betydelse, ja ser i denna
en hänvisning "auf einen teleologischen Monismus" 6. Men ej häller
Windelbands namn får här saknas. Hans kunskapsteoretiska
anknytning till Kant framgår bland annat af hans inledningsord i
afhandlingen Vom System der Kategorien7: " Das letzte Princip aller
theoretischer Philosophie, ja aller Philosophie überhaupt, bildet seit
1 2:e Aufl. 1885.
2 S. 11.
3 Logik, inledningen samt s. 507.
4 I Zur Analysis der Wirklichkeit (1875), 2:e Aufl. 1880, S. 235, 237.
5 Erfahrung und Denken, 1886, Vorrede.
6 Ibid., S. 503.
7 i Sigwart-festskriften 1900.
Vannérus: Kunskapslära. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
