Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XII. Om kunskapens allmänna objektivitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265
eller fullständigt verifiera dem. Men det är ett betydelsefullt
obser-vandum att den står i ett sådant sammanhang med dessa lagar, att
den å ena sidan medbetingar dem1 och å andra aproximativt
verifierar dem. Det senare kan anses ske i alla de fall, där
erfaren-hetsvärlden företer fullständig bestämdhet, likhet med sig själf,
beroendesammanhang, motsägelselöshet o. s. v. Och företedde
erfarenheten intet af allt detta, skulle tankelagarna i själfva värket ej kunna
poneras som kunskapsnormer. Ty erfarenhetens föremål och
förhållanden bilda det ur verifikatorisk synpunkt afgörande
realitetsområdet, och tedde sig detta inkongruent med vårt tänkande
skulle vi sakna den så att säga slutliga tillåtelsen att antaga och
förutsätta tankelagarnas objektiva giltighet. "Wäre nichts in den
Verhältnissen der wirklichen Objecte, was mit der Form des
Verstandes zusammentreffen würde, so wäre der Verstand nicht
anwendbar auf die Natur ’". Hvarje kunskapsteoretisk princip brister
därför i giltighet i samma mån den saknar, resp. icke kan vinna
erfarenhetsbekräftelse eller omedelbart verifieras.
Det betydelsefullaste momentet hafva vi dock ännu icke
tillräckligt framhållit. Detta återför sig till tankelagarnas psykiska genesis.
Reflektionen på deras uppkomst intygar, att nämda lagar
ursprungligen existera i omedelbart sammanhang med och alltså närmaste
anslutning till objektiviteten själf, resp. de föremål, ined hvilka
tänkandet opererar. Det senare är i själfva värket aldrig en tom
eller "ren" form, utan ständigt en med bestämda tankeföremål
förbunden värksamhet. Tankeföremålen och tänkandet bilda för såvidt
i värkligheten ett enda odeladt helt, där det förnumna, d. v. s.
föremålen och deras förhållanden, samt själfva tänkandet icke tillhöra
skilda sfärer, ehuru de visserligen i abstraktionen kunna särskiljas
från hvarandra. Också blifva tankelagarna ur denna synpunkt
närmast ett uttryck för de allmännaste (formella) bestämningarna
hos nämda föremål och deras inbördes förhållanden. Hvarje
gifvet föremål äger en viss fullständig bestämdhet, liksom det
företer någon grad af indentitet, åtskilnad, motsats och
sammanhang’. Detta är tankelagarnas empiriska förebildning. Genom
motsvarande abstraktionshandlingar kunna sedan dessa
ursprungligen intuitivt uppfattade förhållanden fixeras i och för sig, i
egenskap af de abstraktaste formalbestämningar föremålen äga.
Tankelagarna blifva för såvidt på samma gång
abstraktionsprodukter och abstraktioner i närmaste anslutning till den gifna värk-
1 S. 163.
2 lliehl, Kritic, XX: I, S. 221.
3 Jfr s. 165 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
