Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVI. Erfarenhetskategorierna - A. Den yttre erfarenheten - 2. Mångfald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
409
Erfarenheten själf kan icke gifva något definitivt svar; den
kan visserligen uttala ett bestämdt nej i den meningen, att vi med
stöd endast af erfarenheten icke kunna uppdraga en fix gräns för
mångfalden, men däraf följer ej att den, trots sin
öfverström-mande rikedom, i grunden icke utgör en inom sig sluten samt så
tillvida begränsad och ändlig totalitet. Enligt erfarenheten
existerar mångfalden såsom ett inbegrepp med ständigt förskjutbara
eller öfverskridbara gränser. Dessa kunna, om man så vill, sägas
gå i fyra riktningar. Först åskådningsmångfalden af ting. Denna
går mot det gränslösa i det oändligt storas och det oändligt lillas
riktning. Det oändligt stora inbegreppet af ting är den liksom
utåtsträfvande mångfald, som aldrig låter sig sammanfattas i ett
enda slutet helt, utan öfverskrider hvarje fixerad gräns; till att
vara en dylik mångfald tenderar vårt sinliga, omätligt utsträckta
universum. Till mångfaldsgränslöshet i det oändligt lillas
riktning tenderar hvarje gifven kropp genom sin i det indefinita
gående delbarhet; visserligen är ingen i erfarenheten gifven kropp
uppdelbar längre än till en viss gräns, men detta bevisar ej, att
den icke är ytterligare delbar. Den gifna yttre tingvärlden har
alltså en tendens att förete å ena sidan oändligt många
sammansatta kroppar, å andra oändligt många sammansättningsdelar. Den
tredje riktning, hvari mångfalden har benägenhet att förskjuta
sig i det oändliga, faller inom den kvalitativa mångfaldens område.
Visserligen är denna begränsad genom våra sinnens numeriska
begränsning — huru många äro dock dessa egentligen? —, men
hvilken gräns kan sättas för den mångfald af nyanser och
grader, som tingens redan i och för sig talrika kvaliteter förete? 1
Uppträder icke slutligen mångfalden, betraktad i tidens dimension,
såsom en gränslös serie af successiva led eller stadier i en process
utan begynnelse och ända? Håller man sig endast till erfarenheten
är emellertid intet definitivt svar möjligt å frågan, om det finnes
någon fix gräns för mångfalden; erfarenheten kan endast intyga att
mångfalden af ting, kvaliteter, grader och tilldragelser löper in
indefinitum.
Hvad som dock sätter en tankegräns för mångfalden är enheten.
Enhet kan tagas i tvänne hufvudbemärkelser, utmärkande dels
numerisk enhet, dels sammanhang (mellan delarna eller leden i en
mångfald). Den tages här i den förra bemärkelsen; (otvetydigare vore
att beteckna denna enhet som eWhet). Där ett är, blir mångfalden
1 Om skilnaden mellan sinnen (sinnesområden, "modaliteter"), kvaliteter ocli
intensitetsgrader se Wundt, Grundzüge der Psychologie, § 5, samt ÖhrwaXl,
Modali-tets- och qvalitetsbegreppen inom sinnesfysiologien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
