Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVIII. Empirisk transscendens. De transscendenta naturkategorierna - 4. Helhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
564
vi veta anledning — måste vi alltså antaga, att den transscendenta
realiteten bildar en afslutad, resp. inom sig sluten mångfald
(tota-litet) af genetiskt obetingade substanser.
I och med att nämda realitet ses ur synpunkten af
sammanhangets kategori förändrar sig emellertid perspektivet. Nu öppnar
sig äfven gränslöshetens oändlighet.
Icke så som skulle sammanhanget i den allmänna bemärkelsen
af substanselementens eviga växelbestämdhet medföra en dylik
gränslöshet. Uppenbart är att liksom substans och mångfald i och
för sig endast äro ett par abstraktioner, så är ock sammanhanget
(i och för sig) en sådan. Det i full bemärkelse reella är det hela,
och hos detta bildar sammanhanget ett lika integrerande moment
som substansen och mångfalden. Sammanhanget blir därför
egentligen ett med de senare, om de blott ses i sin fullständiga bestämdhet
och sin infogning i realitetens i sig osöndrade hela. Det allmänna
intersubstantiella sammanhanget kan därför icke upphäfva tanken om
värkligheten som ett slutet allinbegrepp så länge substansen och
mångfalden så ej göra. För tanken sammansluter det fastmer det
hela till en immanent enhetlig totalitet, en enhet, som i värkligheten
dock naturligtvis icke liksom adderar sig till substansen och
mångfalden, utan endast i tanken låter sig uttagas som ett moment för
sig. Reelt är värkligheten ingen summa af beståndsdelar, utan ett
enda ursprungligt sammanhängande helt, hvars adekvata
kunskapsorgan vore en öfver all diskursivitet höjd intuition.
Såsom naturalistisk symbol för detta ursprungliga och all
förbindande realsammanhang kunna vi välja gravitationen, vare sig nu
denna uppfattas som en substanselementens rörelse mot hvarandra
eller en "kraft", hvilken senare term dock egentligen är ett
vilseledande kausaluttryck (s. 539) för ett förhållande, som, alldenstund
det kan antagas vara ursprungligt och höjdt öfver uppkomst, icke
behöfver återföras till någon kraft (orsak) alls. Gravitationen må
alltså föreställas som en universelt gemensam bestämning. Men det
linnes äfven ett specialsammanhang i världen, och då denna enligt
allt hvad vi kunna veta bildar en skeendets ordning eller en process,
så måste för specialskeendets skull kausalitetskategorien bringas
till användning. Vi måste antaga att hvarje substanselement i
hvarje evighetens ögonblick intager en fullt bestämd ställning i
förhållande till hvarje annat element eller i totaliteten af all
värklighet. Elementens speciella ställningar och konfigurationer kunna
dock icke bero uteslutande af gravitationen, utan supplerande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
