Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XIX. Empirisk transscendens. De psykologiska transscendenskategorierna - 5. Helhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
598
annan praktisk förnuftsordning, hvars bärare det vill vara.
Slutligen ingår i vår andliga värld detta än mer allmänneliga innehåll,
som vi kallat den objektiva andens eller det kulturella idésystemet.
Det bildar liksom den spets, som för oss afslutar och kröner den
andliga världens resning. Att härmed all möjlig andlig realitet är
angifven våga vi naturligtvis icke påstå. Den mänskliga
kunskapsförmågan vet faktiskt intet om de former, i hvilka lifvet möjligen
framträdt inom andra sfärer af universum. Vi måste därför begränsa
oss till det för oss dels faktiskt gifna, dels på hypotesens väg ernådda
inbegreppet af andlig värklighet. Men detta måste vi subsumera
under en helhetskategori, och det som härvid kommer att
sammanfattas utgöres, uppdeladt efter sina allra allmännaste skiljeliner, af
de individuella substanserna, de samhälleliga enheternas grupper
samt den objektiva andens innehåll. Representerar detta tre-tal
ett inom sig slutet helt? Denna blir här hufvudfrågan.
Vid reflektionen på detta spörsmål visar det sig vara möjligt
att företaga en förenklande reduktion. Samhällets och kulturens i
det hela andliga lif återför sig nämligen ytterst till de substantiella
enheter, som äro bärare af det individuella psykofysiska lifvet. Det
är naturligtvis en analys, som för tanken uppdelar ett i sig osöndradt
helt, som medför detta resultat, ungefär som inom naturområdet det
alltmer inträngande analyseringsarbetet medfört naturföreteelsernas
reduktion till det transscendenta substrat, som tänkes föreligga i
den molekylärt och atomistiskt konstituerade materien. Individerna
i och för sig hafva naturligtvis icke frambragt den objektiva andens
innehåll, utan detta är alldeles obestridligen ett utvecklingsresultat,
en produkt af en oändligt komplicerad samvärkan, och för såvidt af
kollektiv, social och allmänmänsklig grundläggning. Men samlifvet
själft är i sin ordning en funktion af de många individernas
växelförhållanden. Vi påstå icke att det samhälleliga lifvet intet annat
är än en summa af individer; men ytterst återför det sig till
och möjliggöres genom individerna i deras egenskap af själfva de
lefvande element eller konstituerande enheter, utan hvilka hvarje
lifsordning skulle förvandlas till en död och tom form. Individerna
äro de yttersta relationspunkter, utan hvilka intet samlif, ingen
social organisation och ingen andlig kultur äro möjliga. För regressen
till de individuella substanserna kan man därför så mycket tryggare
besluta sig, som samlifvet aldrig kan tänkas falla utom individernas
totalitet, utan måste ingå i och tillhöra denna som en visserligen
öfverindividuell, men icke utomindividuell lifsordning. Men under
sådana förhållanden reducerar sig det psykologiska
oändlighetsproblemet ytterst till frågan, huruvida de psykiska substanserna — incl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
