Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XIX. Empirisk transscendens. De psykologiska transscendenskategorierna - 5. Helhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
599
de transscendentala apperceptionerna i sin urform — samt deras
inbördes sammanhang kunna anses biida ett enda inom sig slutet helt.
De ytterligare synpunkter, som komma denna fråga att
upplösas i en flerhet af specialfrågor och samtidigt bestämma den
allmänna gången af undersökningen — hvilken vi här utföra endast i
all korthet — kunna anses framgå ur det kategorisystem, som i det
föregående utvecklats. De blifva alltså närmast substantialitetens,
mångfaldens och kausalitetens. Härmed äro dock icke samtliga
synpunkter angifna — så icke väsenskategoriens —, men det är
knapt möjligt att en gång för alla fullständigt afgöra, hvilka dessa
samtliga skulle vara. Man kan näppeligen gå tillväga på något
annat sätt än att man reflekterar på hithörande föremåls och
förhållandens väsentliga bestämningar och låter dessa afgifva de ledande
synpunkterna. Men nämda bestämningar äro just de, som komma
till uttryck i de anförda kategorierna.
Att den andliga värkligheten blir bestämbar som ett slutet
helt, om den tänkes ur substansens synpunkt, framgår af att
sub-stantialitet innebär själfständighet och det själfexisterande just
så-såsom sådant är det relationslösa, d. v. s. det icke på annat hänvisande
och annat förutsättande: det är fastmer det inom sitt eget hela slutna.
Vore själslifvet en rent substantiell värklighet skulle det ej häller
visa utöfver sig själft. Den psykiska substansen, som är allt annat
själslifs underlag och bärare, manifestera sig emellertid i de omedelbart
gifna psykiska företeelserna (yttringarna). För att fylla ut dessas
brist på själfständighet är det, som substansbegreppet konstrueras.
Det kunde nu visserligen synas möjligt att den psykiska substansen
i sin ordning vore reducibel till någon liksom än djupare liggande
realförutsättning. Så är dock icke förhållandet; i alla händelser
finnes ingen bestämd anledning att värkställa en dylik ytterligare
reduktion. Den psykiska substansen kan nämligen icke genetiskt
återföras till rent materiella förutsättningar, och antagandet, att den
rent af vore skapad skulle innebära ett godtyckligt tankesprång eller,
rättare, fantasisprång. Då därtill ingenting synes förhindra hypotesen
att det psykiska är en ursprunglig realitet, så måste den tanken
följa, att själslifvet konstituerar en värklighet af eget slag, som
just i kraft af sin substantiella natur icke visar utöfver sig, utan
grundlägger ett inom sin egen totalitet slutet helt. Med andra ord:
tänk den andliga värkligheten regressivt; tanken får då sitt
grundfäste i den individuella psykiska substansen; denna senare
leder visserligen ur tidens synpunkt in i en gränslös regress,
men icke ur genetisk, ty man kan till sist icke tänka en den
psykiska värkligheten absoluta uppkomst; bak o in det psykiska —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
