Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XXI. Metafysisk transscendens. Kategorien väsen - Idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
639
växling försiggår. Ordet " intelligibel", som man här brukar använda,
blir blott ett ord. Sanningen är; att den agnosticism, som trycker
spiritualismen liksom materialismen, är af icke blott reell innebörd,
utan sträcker sig äfven in på det formella området.
Den enda utvägen ur alla dessa svårigheter blir att substituera
den metafysiska väsensfilosofien genom en blott formell
substansuppfattning och, då den faktiska erfarenheten af fenomenen
öfverskrides, återföra dessa till ett psykofysiskt underlag (s. 604). Den
psykofysiska naturalismen representerar alltså materialismen och
spiritualismen i förening. Någon fullgod ersättning är visserligen
icke denna syntes, ty den utgör ingen det kvalitativa väsendets
teori, men den är brukbar som teoretiskt grundskema och kan äfven
anses innehålla en låt vara helt abstrakt uppfattning af
värkligheten formalva sen.
Till kritiken af spiritualismen: Laas, Pos. u. Id., Th. 3, S. 115
ff. Höffding, Filos. Probl., S. 63 ff.
Tvänne tillägg äro här att göra.
Det ena: ett s. k. oändligt, "fullkomligt", absolut
medvetande är endast det i erfarenheten gifna mänskliga medvetandet
via eminentice potenseradt och hypostaseradt till ett absolut. En
dylik öfverflyttning måste dock redan i och för sig anses ytterst
betänklig och står därför på gränsen till det teoretiskt otillåtna.
Ty med hvilken rätt antager man att det af invecklade
förutsättningar betingade, nämligen medvetandet, incl. det s. k. rena
medvetandet, äfven kan existera utan alla betingelser? Man kunde
med samma principiella rätt påstå att ljuslågan kan existera
oberoende af stearinet, veken och den kemiska förbränningsprocessen
eller att rummet och tiden, hvilka vi förutsätta vara vissa det
förnimmande subjektets åskådningsformer, äga tillvaro i och genom
sig själfva som "zwei ewige und unendiche für sich bestehende
Undinge".1 Öfverflyttningen måste anses hvila på en falsk analogi.
Den innebär en blandning af apoteos och antropomorfism, som är
helt och hållet okritisk. Det på bestämdt sätt betingade är ett
specificum, hvilket såsom sådant icke kan konstituera äfven en
obetingad realitet2.
Poneras emellertid — trots allt — ett medvetande som
obetingad princip3, så är det tydligt att detta för oss blir en bestäm-
1 Kants uttryck, K. d. r. V., S. 67.
2 S. 250 ff.
3 Jfr Lotzes ofvan cit. Eeligionsphilosophie, s. 39: Kritik der Einwürfe, welche
behaupten die Form der Persönlichkeit sei unvereinbar mit dem Begriff eines
unbedingten Princips.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
