Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XXI. Metafysisk transscendens. Kategorien väsen - Idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
640
ningslös och agnostisk förutsättning i samma mån man afstår från
att determinera det i enlighet med vår mänskliga psykologi.
Liksom människosjälen står i förhållande till en organisk kropp måste
det oändliga jaget tänkas stå i förhållande till den "ändliga"
värkligheten. Endast få möjligheter kunna här tillgripas, hvilka dock
till sist stranda på sin egen osannolikhet.
Det oändliga jaget kan i enlighet med det sedvanliga
religiösa föreställningssättet antagas skapa den ändliga världen. Äfven
inom den idealistiska filosofien har denna fantasi ej saknat
målsmän: Leibniz, Berkeley, ja Fichte. (Hvad är väl det fichteska jagets
produktiva värksamhet, dess "sättande" af den icke-oändliga
värkligheten, annat än abstrakt rest af eller åtminstone ett motstycke till
skapelsebegreppet, hvars användning som förklaring dock alltid blir
en förklaring per obscurius). — Eller ock kan den ändliga realiteten
tänkas ingå i det oändliga medvetandet och existera i och för detta
som en aktualitet lika ursprunglig som det oändliga medvetandet
själft. Det ändliga och oändliga blifva då endast i vår abstraktion
olika realiteter, men i sig ett enda odeladt helt, ett slags
"intellec-tus infinitus". Boström är som bekant denna evighetsidealisms
hufvudmålsman1. Teorien har dock många angreppspunkter. Bland
annat medför den att hvad som måste anses vara en objektiv
världsprocess blir förtunnadt till en blott föreställningstotalitet.
Liksom Schelling reagerade mot Fichtes naturnedsättning måste
därför det efter-boströmska tänkandet reagera mot Boströms
degradering af skeendet i världen till ett blott inadekvat
ändlighets-fenomen. Och Boströms antagande att det oändliga jaget i sitt
medvetande innehåller en totalitet af förnimmande substanser och väsen,
hvad är väl detta annat än en låt vara snillrikt uppfunnen och
utspunnen fantasi? Genom den kan visserligen något svar gifvas på
frågan om ändlighetens förhållande till det oändliga jaget, men icke
något giltigt. Det stödjer sig för öfrigt, äfven det, på en analogi
från det mänskliga medvetandet. Detta har ju sitt bestämda
innehåll, men det senare utgöres af funktionella förnimmelser af ett eller
annat slag, hvilka förnimmelser icke i sin ordning eller i och för
sig äro förnimmande väsen, utan endast förnumna
innehållsbestämningar. — Ur denna synpunkt är den tredje möjlighet vi här i
förbigående vilja beröra nästan mera tilltalande, nämligen Lotzes
spekulativa monism. De ändliga väsendena utgöra enligt honom
i en bestämd process indragna "delar" ("innerlich gehegte Theile")
1 Se (utom Boströms egna skrifter) Edfeldts framställning i festskriften ätt
Boströms minne s. 223 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
