Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Kunskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förnuftsbegreppet ligger visserligen till möjligheten samt
såsom förutsättning uti den sinnliga
förnimmelsen, hvilken ej utan det förra kan tänkas, såsom
t. ex. ett ofullkomligt seende ej kan tänkas utan
ett fullkomligt seende, d. v. s. utan begreppet
om seendet i och för sig sjelft; men den högre
förnimmelsen eller begreppet är ej verkligt uti
den lägre, emedan den lägre ej vidare då skulle
vara lägre, och hvad som ej i verkligheten
finnes till uti något, kan naturligtvis ej heller ur
detsamma genom någon slags abstraction vinnas.
Det är endast, såsom nämnts, genom en
sjelfständig act af mitt tänkande, som jag begriper
något, hvilket tänkande således är den enda
kunskapsgrunden.
Dock, äfven om man antager möjligheten af
en sådan kunskapsgrund, inser man likväl ej
dess grundläggande betydelse i afseende på
kunskapens verklighet. Man säger sålunda: allt
hvad som ur det rena förnuftet vinnes, har en
blott och bart negativ karakter, innehåller blott
begränsningar och former för det positiva,
hvilket ur erfarenheten flyter. Men man misstager
sig då om betydelsen af ett positivt, hvilket är
detsamma som det absolut inre, hvilket således
ej kan vara något yttre eller blott form. Det
positiva är hvad något i sig sjelft är, och om
detta har naturvetenskapen ingen kunskap; ty
man kan t. ex. ej säga, hvad ljus och värme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
