Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afganistan — buffertstat och krigarfolk - Urgamla karavanvägar genom historiskt ryktbara bergspass - Ariska krigarfolk och mongoliska jordbrukare - Nomadliv i de karga bergs- och stäpptrakterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AFGANISTAN I I
T. v. Den nya tiden vinner långsamt men säkert terräng i landet, vägarna görs farbara även för bilar, telefon och elektricitet
vinner insteg i de större städerna. Men ibland har man kanske skyndat för fort. Ovanstående scen från en gatukorsning i
huvudstaden Kabul med automatisk trafiksignal och en trafikpolis dirigerande summa ett hästdraget fordon förefaller vara ett exempel
på detta. T. h. Afganistan hyser en mycket brokig, stridbar muhammedansk befolkning. Här ser vi en invånare från staden
Ghazni strax söder om Kabul.
över världsdelens vattendelande bergrygg. Det är ett
hårt land, bebott av råa, trotsiga människor. Varje ort
är en fästning, varje man beväpnad till tänderna.
Urgamla karavanvägar genom historiskt
ryktbara bergspass
Inga järnvägar genomkorsar ännu landet. På de
urgamla vägarna, som under de senaste åren på allt flera
sträckor gjorts farbara för motorfordon, forslar
alltjämt långa kamel- och hästkaravaner landets
produkter till Indien eller Ryska Turkestan över pass såsom
Khafbarpasset till Peshawar och Babapasset till
Merv eller över Quetta och Bolanpasset till nedre
Indus.
Ariska krigarfolk och mongoliska jordbrukare
Det är en brokig skara av folk och stammar som
blandade om varandra bebor Afganistan; afganerna,
av indisk-arisk ras, har först under de senaste
århundradena blivit de härskande. Deras land ligger i söder,
omfattande halva Afganistan. I norr bor
turkisk-mongoliska folk, som odlar de rika slätterna intill
Amu-darja. I den smala snibb som skjuter in mellan Ryska
Pamir och Kashmir bor tadzjuker, en rest av den
persiska urbefolkningen, i de vilda gränstrakterna mot
Indien kafirer och andra stammar av indisk-arisk ras.
Något enhetligt folk har aldrig förekommit.
Stammarna har bekrigat varandra, släkt stridit mot släkt,
blodshämnden krävt ständiga offer. Endast då och då
har stammarna förenats för att bekämpa en
främmande inkräktare eller företa en raid ned mot Indiens
fruktbara slätter. Överfall av afganska rövarskaror
har ända in i våra dagar gjort det nödvändigt att
förlägga starka militärposteringar vid Indiens
nordvästgräns.
Afganerna är till största delen fanatiska anhängare
av den sunnitiska muhammedanismen. Kvinnorna går
beslöjade och stängs in i harem; det mäktiga
prästerskapet, mullahs, har hand om undervisningen och har
i det längsta motsatt sig mer genomgripande reformer.
Nomadliv i de karga bergs- och stäpptrakterna
Afganistans klimat är utpräglat kontinentalt, torrt
med starka kontraster mellan sommarhetta och
vinterköld. Kabul har — 0,7° under januari, + 24,6° under
juli. Växtligheten är vida torftigare än man skulle
vänta sig i ett bergland; den obetydliga skogen
omfattar mest ekar och barrträd. På nordsidan av bergen
finns vanligen betesmarker.
En femtedel av befolkningen är nomader, som
flyttar med sina boskapshjordar, mest får, getter och
kameler, men även nötboskap. Fettsvansfårens ull och
hud lämnar infödingarna deras kläder, köttet är deras
viktigaste föda, och fettet ersätter smöret. Åkerbruk
bedrivs blott i floddalarna och där konstgjord
bevattning kan anordnas. Här odlas vete, kom, hirs, majs
och bomull samt framför allt frukt av utmärkt
beskaffenhet.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
