Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afrika — de svartas världsdel - Negerafrikas invånare - Hamiter och semiter i norr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 2 AFRIKA __________________________________________________________________________________
Ännu framstår väl Afrika för de flesta européer som en exotisk och romantisk världsdel, till största delen befolkad av
primitiva, vidskepliga och okunniga svartingar. I våra dagar har emellertid ett nytt Afrika börjat växa upp på många håll,
medvetet om sig självt, sin rätt och sin roll i världssammanhanget. Bilderna på detta uppslag vill belysa något av kontrasterna
mellan det gamla och det nya. T. v. ser vi en zuluflicka krypa ut i morgonsolen genom den trånga öppningen till sitt
anspråkslösa hem. T. h. blickar en mäktig, spjutbeväpnad watussihövding ut över sina marker från ingången till kraalen, där
hans dyrbaraste ägodelar — kreaturen — skyddas nattetid för vildmarkens blodtörstiga rovdjur.
negrerna, som vanligen uppdelas i två huvudgrupper.
Sudannegrerna bebor det väldiga området mellan
Se-negambien på västkusten och Nilens källor i öster;
ban-tufolken bor längre söderut och har spritt sig från den
tropiska regnskogsregionen över kontinentens sydliga
delar. Den förstnämnda gruppen talar ett stort antal
skiljaktiga språk, medan bantuspråken är så nära
besläktade med varandra, att Stanleys tolkar från
västkusten kunde göra sig förstådda ända borta vid de
stora sjöarna.
De inföddas kultur har helt naturligt i hög grad
tagit intryck av den omgivande naturen. Särskilt tydligt
framträder detta vid en jämförelse mellan
förhållandena i skogstrakterna och på de öppna savannerna och
stäpperna.
Grässlätterna erbjuder självklart särskilt goda
betingelser för kreatursskötsel. Nötboskapen bildar
också där i regel själva grundvalen för stammens
existens, men man slaktar samtidigt ytterst ogärna sina
djur och nöjer sig med mjölken. Där
nederbördsmäng-derna räcker till, kompletteras boskapsskötseln av ett
primitivt jordbruk. Plogen är visserligen okänd i det
tropiska Afrika, men med tillhjälp av den enkla
hackan bearbetas jorden och besås med hirs, majs och
olika ärtväxter.
I regnskogstrakterna längs Guineakusten och i
Kongobäckenet saknas däremot tillräckligt bete, och
svåra farsoter omöjliggör dessutom en nämnvärd
bo
skapsskötsel. Livsuppehället beror helt på hackbruket,
och i de små röjningarna i urskogen odlas rotfrukter,
bananer och majs blandade med varandra på samma
åkerlapp, medan oljepalmens frukter får stå för
fett-försörjningen.
De öppna savannerna underlättar samfärdseln och
uppkomsten av betydande bygder. Förutsättningarna
för kulturell utveckling är likaså förhållandevis
gynnsamma. Men i urskogarna är befolkningen mycket
gles. Att röja mark med primitiva redskap är svårt,
och skogen erbjuder själv ingen näring åt
människorna. I dunklet mellan trädjättarna lever spridda
dvärgstammar, och ej heller bland negrerna har i
allmänhet några större stamsammanslutningar kommit
till stånd. Även här söker dock den ena byn kontakt
med den andra. Över öde vildmarker för trummornas
hemlighetsfulla signaler underrättelser och budskap
från boplats till boplats.
Hamiter och semiter i norr
Utanför de egentliga negerfolkens område råder vid
medelhavskusten, i Nildalen och på det etiopiska
höglandet en sällsam förbistring. En oerhörd rasblandning
har ägt rum under årtusendenas lopp, ej blott mellan
hamiter och semiter utan även med de svarta slavar
som importerats från söder.
Det starkaste inslaget utgöres dock av hamiterna.
Till dem räknas i första hand de frihetsälskande ber-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
