Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afrika — de svartas världsdel - Hamiter och semiter i norr - Madagaskar, en värld för sig - När Afrika började exploateras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AFRIKA 23
Bilderna ovan är hämtade från Ruanda-Urundi, belgiernas förebildligt administrerade förvaltarskapsområde i Centralafrika,
där den vite mannen är förbjuden att förvärva någon jord. Infödingsdomstolen, där svarta män döms av sina egna
stam-fränder, sammanträder i ljusa, moderna, västerländska lokaler. Den breda välhållna bygatan kantas här av riktiga, vitmenade,
stråklädda hus.
berna och kabylerna i Atlasbergen, de hemlighetsfulla
tuare’gstammama i Sahara, de fredliga och tåliga
fella’hema i Egypten, bed’sjaerna i Nubien mellan
Nilen och Röda havet samt galla, somalier och
mas-sajer, som på sina vandringar söderut ned i Östafrika
uppblandats starkt med negrer. Semiterna omfattar
förutom arabstammarna i norra och nordvästra Afrika
en betydande del av Etiopiens invånare.
Trots denna splittring finns det dock samtidigt ett
mycket märkligt band, som politiskt och kulturellt
håller samman flertalet bland dessa folk. Bortsett från
etiopierna, som sedan 400-talet utgjort en egendomligt
gammalkristen ö i skydd av de branta bergsstupen
runt deras land, är de alla muhammedaner, och
profetens tro är en betydande maktfaktor i hela området.
Madagaskar, en värld för sig
Världsdelen Afrika är påfallande fattig på öar. På
stora avstånd från kusten ligger några få ögrupper
utströdda i oceanen; i väster Kanarieöarna, Kap
Verde-öarna, Ascension [asen^jan] och Napoleons fängelse
S:t He’lena; i öster Maskarenerna, Seychellerna,
Ami-ranterna och Komorerna. Afrika äger dock en jätteö,
Madagaskar, skild från fastlandet genom den breda
Mocambiquekanalen [måsambik’-].
Men Madagaskar har ganska litet gemensamt med
den övriga världsdelen. Geologiskt anses ön utgöra de
sista resterna av en väldig kontinent, som sjunkit i
havets djup. Den långa isoleringen har tryckt sin
särprägel på både växt- och djurliv, och t. o. m. människorna
är delvis av ett helt annat ursprung än fastlandets
negrer. Det bor visserligen negrer på de torra
savannslutt-ningama ned mot Mogambiquekanalen, men längs
östkustens regnrika och urskogsklädda
förkastningsbran-ter lever det märkliga hovafolket, före fransmännens
ankomst öns herrar och ättlingar av malajer, som
kommit över det stora havet från Ostindien för många
århundraden sedan. Se vidare Madagaskar.
När Afrika började exploateras
Sin första stora betydelse för européerna fick Afrika
genom de provianteringsstationer och stödjepunkter
som kunde vinnas på dess kust för handeln på Indien.
Betecknande ur denna synpunkt är de ännu brukliga
portugisiska namnen på två bukter i Sydafrika, Algo’a
bay [bej] vid Port Elizabeth och Delago’a bay vid
Loren’zo Marquez’, som båda uppkallades efter den
viktiga hamnstaden Goa i Främre Indien och
besöktes regelbundet, den förra på vägen ut, den andra
på färden hem. Sydafrika behöll sin nyckelställning
på den stora orientrouten ända fram till Suezkanalens
tillkomst vid mitten av 1800-talet. Under 1600-talet
koloniserade holländarna landet kring den 1652
anlagda Kapstaden; under Napoleonkrigen erövrades
området av engelsmännen.
Men portugiserna och andra européer upptäckte
snart andra och mera lukrativa möjligheter i Afrika.
Det dröjde ej länge, förrän slavhandeln kom i gång i
stor skala på västkusten, och en mängd
handelsfaktorier växte upp särskilt under 1600-talet utefter Gui-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
