Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amasonfloden — världens vattenrikaste flod - Amasonflodens Stanley - I kanot nedför floden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
________________________________________________________________ AMASONFLODEN 7 I
På Amasonflodens vatten glider indianernas kanoter fram. De består av urholkade timmerstockar, men det finns gott om stora
träd, så att farkosterna kan bli mycket rymliga. Här syns en samling solincana- och huakeindianer vila på paddelårorna.
Huvudflöden och de större bifloderna behärskas dock numera av den moderna ångbåtstrafiken, ja stora oceanångare går ända upp till
Manåos i hjärtat av Brasilien, 1 600 km från mynningen.
floden och sedan på denna ända till mynningen. De
djärva spanjorerna förvärvade under vägen av
vänskapligt sinnade indianer sköldpaddor, sjökor,
papegojor, fisk, majs o. a. livsmedel, men de mötte också
fientliga stammar och måste utkämpa blodiga strider,
i vilka dock de europeiska eldvapnen fällde utslaget.
Spanjorerna skall också ha stött samman med
kvinnliga indiankrigare, amasoner, och därav skall floden
ha fått sitt namn. Enligt en annan uppfattning
härle-des det av infödingarnas namn på den för deras
kanoter farliga tidvattensvågen »amagunu»,
vattenmoln-dånet.
I kanot nedför floden
En färd i Amasonområdet kan än i dag bli både
spännande och farofylld. En svensk, som för en del år
sedan tillsammans med några indianer företog en
trehundra km lång kanotfärd utefter bifloden Rio
Napo till staden Iquitos, varifrån han sedan fortsatte
med ångbåt till mynningen, berättar, att han fick ta
sig i akt för de vilda aucacasindianerna på flodens
högra strand liksom för giftormar, kajmaner och
den fruktansvärda rovfisken pira’yan. Denna fisk är
30 cm lång och jagar i stora stim, som går till anfall
mot både människor och djur. I en av sina
reseskildringar berättar Rolf Blomberg om dessa djurs
glupskhet: »De är oerhört blodtörstiga, och det är därför
stora risker att simma eller vada över floderna i de
här trakterna. Skulle man bli tvungen därtill, gör man
bäst i att först skicka över en oxe eller mulåsna och
ej följa efter, förrän man sett att den klarat sig
helskinnad över. Men observerar man, att det liksom
börjar koka i vattnet, och hör man djuret upphäva ett
ångestskri, då är det säkrast att stanna på stranden
ty då har pirayas kommit. Hela vattnet är fullt av
dem, och de sliter med sina tänder stora köttstycken
ur det arma kreaturet, som snart dukar under och på
kusligt kort tid förvandlas till rena skelettet. Åtskilliga
människor och djur har fått släppa livet till, när
pirayas gått till storms, och mycket ofta i dessa trakter
kan man få höra de hemskaste historier om deras
framfart. Djur, som kommer ned till floden för att
dricka, får halva mulen avbiten, änder, som simmar
i floden, får fotterna avklippta ...»
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
