Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amerikansk konst — Nordamerikas arkitektur och måleri - Måleriet kom sent i gång - Franskt och amerikanskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 AMERIKANSK KONST ________________________________
den sträva puritanska andan, som tog avstånd från
all konstnärlig utsmyckning i kyrkorna och som
betraktade profan konst som ogudaktig flärd.
Borgerliga porträtt och enklare rumsdekorationer var
praktiskt taget det enda som de fåtaliga konstnärerna
kunde syssla med. Porträttmåleriet förblev också en
ledande linje i amerikanskt måleri.
Först i början av 1700-talet luckrades den stränga
bildfientligheten upp, och en del europeiska målare
lockades att pröva sin lycka i det nya landet. En av de
första av dessa, kanske den allra förste, var Gustave
Hesselius från Folkärna i Dalarna, utbildad i Italien
och England, som målade porträtt i kärv karolinsk
stil, väl lämpade för hans klientel av kväkare.
Den förste betydande målaren av amerikansk börd
och den främste under »kolonialtiden» var John
Singleton Copley. Han målade till en början
porträtt i Hesselius’ anda med karaktärsfulla ansikten
men i övrigt ganska tafatta, men sedan han efter en
resa till Italien slagit sig ned i London 1774,
utvidgade han sin motivkrets även till historiemålningar.
Med den nya republiken tar måleriet ett stort steg
framåt. Den främste porträttören var Gilbert Stuart
[stjo’at], som utfört det mest berömda porträttet av
Washington, The Atheneum Portrait av 1796. John
Trumbull målade motiv både ur antik hjältedikt
(Hectors död) och ur Amerikas unga historia. En viss
roll spelade svensken Adolf Ulrik Wertmüller, som
med sin Danae och guldregnet (nu i Nationalmuseum,
Sthlm) exponerade den säkerligen första
naketmål-ningen i Amerika. Han vistades där en längre tid
under slutet av sitt liv och målade också ett berömt
porträtt av Washington (1794, replik i
Nationalmuseum). Benjamin West vistades större delen av sitt
liv i England, men fick stor betydelse genom att han
som president i Royal Academy (efter Reynolds)
skapade en organiserad konstundervisning för sina
landsmän i London.
På ett folkligt plan framträdde några
representanter för en ren naivism, bokstavligt berättande men
dekorativt utformad, som i våra dagar tilldrar sig stort
intresse genom sin själsfrändskap med den store
franske naivisten Henri Rousseau. Den äldste var
predikanten och vagnmakaren Edward Hicks, senare
följer timmermannen Joseph Picket och arbetaren John
Kane [kejnj. I all sin enkelhet är dessa folkliga målare
företrädare för en nykter saklighet som kan följas
genom det amerikanska måleriet.
Till tempelstilen inom arkitekturen ansluter sig i
början av 1800-talet några målare med grundlig
europeisk utbildning, vilka sökte heroiska, klassiska
ämnen i Napoleontidens anda. Till dessa hörde John
Vanderlyn, som fick guldmedalj för sin Marius i
Kartagos ruiner på Parissalongen 1808, och
Washington Allston, som arbetade i 26 år på sin väldiga
Belsassars gästabud. På porträttkonstens område
framträdde den av Lawrence i England påverkade,
elegant skicklige Thomas Sully.
Franskt och amerikanskt
Inemot 1800-talets mitt framträder ett romantiskt
landskapsmålen, starkare anslutet till Düsseldorf än
till Frankrike och England. F. E. Church [tja’tj],
Thomas Moran och den naturaliserade tysken
Bier-stadt bildade den s. k. Hudson River School,
betydelsefull genom sina skildringar av amerikansk
natur. En annan grupp landskapister, A. H. Wyant
[oaj’ant], G. Innes [in’s] och J. La Farge [fa’dsj]
målade stämningslandskap i anslutning till den franska
Barbizonskolan. Franskt akademiskt figurmåleri
studerades av en tredje grupp som 1877 bildade ett
slags opposition genom sammanslutningen Society of
American Artists. För sitt för amerikansk
uppfattning främmande kostym- och naketmåleri vann de
föga förståelse i hemlandet.
För den tidiga franska impressionismen spelade
amerikanska konstnärer en icke obetydlig roll. Den
stora gestalten är James McNeill Whistler [ois’la],
Amerikas kanske märkligaste målare. Han vistades
mestadels i Frankrike och England och var till sin
typ snarast en internationell europé, men höll själv
styvt på att vara amerikan, och hans betydelse för
amerikansk konst blev — med tiden — djupgående.
I Paris utvecklade han jämsides med Manet och Degas
tidigt en impressionistisk stil. Hans avancerade
inställning yttrar sig bl. a. i att han lade upp sina tavlor
som enhetliga färgkompositioner och även
programmatiskt kallade dem »symfonier» och »arrangemang»
med åtminstone teoretiskt avståndstagande från deras
innehållsbetydelse. Hans porträtt av modern och av
Carlyle hör till porträttkonstens pärlor.
Med Winslow Homer [hå^mo] och Thomas Eakins
[i’kins] vidgades på 1880-talet motivkretsen. De
bejakade starkt det framåtsträvande amerikanska
samhället och gav naturalistiska skildringar av det
amerikanska livet. Flomer behandlade främst
kustbefolkningens och sjömännens liv i kamp mot elementen,
Eakins läkares och vetenskapsmäns arbete och
sportsmännens prestationer.
En särställning i sin generation intar den
romantiske expressionisten Albert Pinkham Ryder [raj’da],
hos vilken religiösa motiv omväxlar med romantiska,
stormslitna mariner.
Med bred impressionistisk pensel, virtuost men utan
stor originalitet målade den uppburne John Singer
Sargent [sa’dsjant] efter studier i Florens och Paris
porträtt — jämförbara med Zoms — och genrebilder.
Till den inre franska impressionistkretsen hörde Mary
Cas’satt, som var lärjunge till Manet och bosatte sig
i Paris.
Den franska impressionismen i olika schatteringar
bibehöll länge sitt grepp om det amerikanska må-
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
