- Project Runeberg -  Kunskapens bok : Natur och kulturs illustrerade uppslagsverk för hem och skola / Femte upplagan. 1. A - B (1-568) /
94

(1937-1965) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amundsen, Roald — från nordpolen till sydpolen - Första triumfen — nordvästpassagen - Nordpolsexpeditionen som slutade vid sydpolen - Sju år i nordostpassagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

94 AMUNDSEN

Roald Amundsen vid N 25 före framstöten mot nordpolen
med flygmaskin 1925.

och är hittills det enda fartyg som tillryggalagt
sträckan mellan Atlanten och Stilla havet norr om
Amerika. Färden tog mer än tre år, och under ej fullt två
av dem låg Gjöa fastfrusen på sydsidan av King
Wil-liam’s land, i närheten av den magnetiska nordpolen.
Här företogs nu en mängd synnerligen viktiga och
omfattande observationer. Man lärde också känna flera
förut obekanta eskimåstammar. Av dessa naturfolk var
Amundsen aktad och älskad, och han imponerade på
dem med sin skicklighet som skidlöpare och
hundförare.

Nordpolsexpeditionen som slutade vid sydpolen

1908 framlade Amundsen sina planer på en ny
expedition. Det var egentligen meningen att hans nästa
färd skulle gå mot nordpolen som en fortsättning och
ett fullföljande av Nansens storverk. Men medan
förberedelserna pågick kom meddelandet, att amerikanen
Peary nått den eftertraktade polen den 5 april 1909.
Därmed var naturligtvis inte Amundsens expedition
överflödig, ty polarhavet var icke tillnärmelsevis
utforskat, men det rent sportsliga intresset hade
försvunnit från företaget. Det var därför inte längre så
lätt att få pengar till expeditionen.

Men Amundsen hade en överraskning i bakfickan.
I all tysthet, bara i samråd med Nansen och några
andra, hade han bestämt sig för att gå mot sydpolen i

stället för nordpolen, och då han på Funchals redd
på Madeira meddelade sitt folk detta beslut, var det
inte en som svek; de följde honom alla som en man.

På Rossbarriären uppsatte Amundsen sitt
huvudkvarter. Våren 1911 nedlade han och hans folk depåer
på 80, 81 och 82° s. br. för att kunna ha dessa upplag
av proviant och redskap till hjälp på återvägen från
polen.

Den 19 okt. 1911 bar det så i väg mot själva polen.
Det var endast fem man — Amundsen, Helmer
Hans-sen, Olav Bjaaland, Oscar Wisting och Sverre Hassel
— och de hade med sig 52 hundar, fyra slädar och
proviant för fyra månader. Expeditionen är troligen
den längsta och mest imponerande skidfärd historien
känner; 3 000 km tillryggalades i intill 600 kyla, under
fruktansvärda snöstormar, i farlig terräng och på
intill 3 300 m höjd, dvs. nästan 1 000 m högre än
Gald-höpiggen. En dag brast en uthängande glaciärkant
under Bjaalands släde, som gick i spetsen. Hundarna
lyckades komma över sprickan och klamra sig fast,
främre delen av släden stötte mot kanten och vippade
på ett högst märkligt sätt Bjaaland in på glaciären på
motsatta sidan. Släden föll ned i sprickan och blev
hängande där med sina 200 kg last. De övriga, som
kom hack i häl på Bjaaland, fick tvärstanna, ty det
ville bära utför för dem också. Tre av dem, som kom
efter, firade nu ned Wisting i ett rep; Amundsen stod
själv närmast sprickan. Denna var inte bredare än att
Wisting kunde spänna ryggen mot kanten och ta
spänntag mot släden; sedan var det endast att plocka
lös lasten från släden och kasta upp den efter hand.
»Hur ser det ut därnere?» ropade Amundsen till
Wisting. »Åjo, här är storslaget, ungefär som spiror på
hundra S:t Peterskyrkor.»

Från den sista depån på 82° bredd uppfördes
var-dar vid var 5:0 km. På 85° började uppstigningen till
sydpolsplatån över vilda glaciärer, klyftor och
sprickor bland 4 000—5 000 m höga berg. Och den 14 dec.
1911, tio dagar innan Amundsen hade beräknat, stod
de fem männen vid sydpolen. Här restes tältet på
omkring 2 750 m höjd, och den norska flaggan hissades
över Polheim. Området kallades Håkon VH:s platå.

Den 25 jan. 1912 kom man tillbaka till
huvudkvarteret Framheim med två slädar och 11 friska hundar
— de andra hade använts till hundmat under färden.
Utom triumfen att efter en något omdiskuterad
kapplöpning ha nått polen 32 dagar före Scott gav
expeditionen många värdefulla vetenskapliga resultat.

Sju år i nordostpassagen

Den längsta av Amundsens färder blev
Maudexpedi-tionen, som startade 1918 och avslutades först 1925.
Meningen var att utforska de arktiska områdena
genom att låta fartyget följa med drivisen tvärsöver
polarhavet efter en nordligare kurs än Nansens
1893—9$-Svårigheterna var stora, och fartyget tvingades flera

Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jun 16 20:26:48 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kunskapens/5-1/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free