Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andersen, Hans Christian — sagor för gamla och unga - Sagorna inför eftervärlden - Prinsessan på ärten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDERSEN 97
H. C. Andersens sagor har översatts till alla kulturspråk och upprepade gånger illustrerats av framstående konstnärer De fyra
mest berömda sagoillustratörerna är V. Pedersen, Louis Moe, L. Frölich och H. Tegner. Ovan ses några prov på deras
lllustra-tionskonst, fr. v. t. h.: Kejsarens nya kläder (Pedersen), Den ståndaktige tennsoldaten (Moe), Flickan som trampade på brödet
(Frölich) och Den fula ankungen (Tegner).
Sagorna inför eftervärlden
Även för eftervärlden framstår H. C. Andersen som
en stor författare. Hans i modem tid ouppnådda
mästerskap i sagoberättandets konst får tillskrivas hans
egen barnsliga, fantasifulla natur, hans skarpa blick
för mänskliga svagheter och särdrag och hans
inner
liga fromhet. Han lade in hela sin känsla i sagorna,
han led och triumferade med sina gestalter. Därför
gör hans sagor, de må vara fantastiska eller satiriska,
lustigt uppsluppna eller gråtmilda, ett omedelbart,
levande intryck. Härtill bidrar också den ovanligt
smidiga och klara stilen, som står talspråket nära.
Prinsessan på ärten
Det var en gång en prins, som ville ha en prinsessa,
men det skulle vara en riktig prinsessa. Så reste han
jorden runt för att finna en, men överallt var det
något i vägen. Prinsessor fanns det gott om, men om
det var riktiga prinsessor, det kunde han inte komma
underfund med, ty alltid var det något som inte var
som det skulle vara. Han kom hem igen och var så
ledsen, för han ville så gärna ha en verklig prinsessa.
En kväll var det ett förskräckligt oväder, det
blixtrade och haglade, och regnet hällde ned, det var
alldeles förfärligt. Då knackade det på stadsporten, och
den gamle kungen gick bort och öppnade. Det var en
prinsessa, som stod där utanför. Men så hon såg ut av
regnet och det förskräckliga vädret! Vattnet rann
utför hennes hår och hennes kläder och det gick in vid
tån och ut vid hälen på hennes skor -—■ och så sa hon,
att hon var en riktig prinsessa. »Ja, det ska vi nog ta
reda på», tänkte den gamla drottningen, men hon sa
ingenting. Hon gick in i sovkammaren, tog upp alla
sängkläderna och lade en ärt i botten på sängen, sedan
tog hon tjugo madrasser och lade dem ovanpå ärten
och sedan lade hon tjugo ejderdunsbolstrar ovanpå
madrasserna. Där skulle nu prinsessan ligga på natten.
På morgonen frågade de henne, hur hon hade sovit.
»O, förskräckligt illa», sa prinsessan. »Jag har nästan
inte kunnat få en blund i mina ögon på hela natten!
Jag vet inte vad det var i sängen! Jag har legat på
något så hårt, så jag är gul och blå över hela
kroppen. Det var alldeles förskräckligt!» Då kunde man
ju förstå, att hon var en riktig prinsessa, när hon
kunde känna ärten genom alla de tjugo madrasserna
och de tjugo ejderdunsbolstrarna. Så ömskinnad kunde
ingen annan än en verklig prinsessa vara.
Prinsen tog henne till gemål, ty nu visste han, att
han hade fått en riktig prinsessa, men ärten kom på
konstkabinettet, och där kan man ännu få se den, om
ingen har tagit bort den.
Se, det var en riktig saga!
7—305773 i
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
