Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ansvar — den enskildes och samhällets ansvar - Det rättsliga ansvaret - Ansvaret ur moralisk synpunkt - Föräldraansvaret har växlat genom tiderna - Statens ansvar för individerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 ansvar__________________________________________
i princip den civilrättsliga ersättningsskyldigheten.
Då fråga uppkommer om sinnesbeskaffenheten hos
någon, som åtalats för brott, är det domstolen som
beslutar huruvida den tilltalade skall underkastas
sinnesundersökning av läkare eller icke. Erfarenheten
visar att en sådan undersökning är en vansklig sak
och ej sällan ger utrymme för tvekan.
I statslivet är det politiska ansvaret av fundamental
betydelse. Statsrättsligt är detta i svensk grundlag
reglerat genom möjligheten att jämlikt regeringsformens
107 § ställa konungens rådgivare till ansvar. Större
politisk betydelse har det av grundlagen icke
omnämnda parlamentariska ansvaret, dvs. regeringens
skyldighet att hos riksdagsmajoriteten finna
godkännande för sina rådslag eller eljest avgå.
Ansvaret ur moralisk synpunkt
På etikens område, utanför kriminalitetens sfär,
har under senare tider liknande svårigheter visat sig,
då det gäller att fastställa en människas ansvar. De
tankeriktningar som principiellt förnekar, att
människan har en »fri vilja» (deterministerna), kan ej
tillskriva henne egentligt ansvar, de åter som antar en
sådan viljans frihet (indeterministema) eller på
grund av religiös inställning böjer sig under den
gudomliga viljans auktoritet, sådan den framträder i
samvetet och i Guds ord, anser människan skyldig att
lyda »sedelagen». Den tyske filosofen Immanuel Kant
har haft den största betydelse, då det gällt att utreda
och motivera människans ansvar. Sedelagen säger
obönhörligt vad som är rätt och vår plikt (»det
kategoriska imperativet»). Att bryta mot sedelagen inom
oss medför ansvar. I modern tid har emellertid även
andra åsikter gjort sig gällande. Svårigheten, ja,
omöjligheten att värdera handlingar och därigenom
komma fram till objektivt giltiga normer för det sedliga
livet har i Sverige särskilt betonats av filosofen Axel
Hägerström. För det praktiska livet har dessa
spekulationer dock föga betydelse. Utan ansvar vore allt
samhällsliv omöjligt, och detta faktum utgör ett
praktiskt bevis för ansvarssynpunktens berättigande, hur
saken sedan må ställa sig rent teoretiskt. (Se vidare
Frihet.)
Föräldraansvaret har växlat genom tiderna
Det är givet, att den mänskliga ansvarskänslan
genomgår vissa växlingar och förändringar under
tidernas lopp och tolkas på olika sätt. Variationen
beträffande uppfattningen om ansvarets innebörd och krav
på den enskilde är lika stor när det gäller olika
folkslag och kulturer. Uppfattningen om ansvarskänslan
sammanhänger nämligen mycket nära inte blott med
vad som brukar kallas den allmänna rättskänslan
eller rättsmedvetandets utveckling utan också — i
likhet med rättsuppfattningen — med den allmänna
kulturnivån, vanor och religiösa föreställningar.
Som ett belysande exempel på ansvarskänslans
variation under olika tider kan man nämna inställningen
till barnen. I det moderna västerländska samhället
betraktas ansvarskänslan gentemot bamen, framför allt
föräldraansvaret men även samhällsansvaret, som
något grundläggande och självklart. En brist i
ansvarskänslan från föräldrarnas sida gentemot det egna
barnet betraktas som moraliskt brottslig och är i vissa,
fall kriminaliserad i lagstiftningen. Vi betraktar detta
förhållande icke som resultatet av en uppnådd
kulturståndpunkt utan som en elementär, nästan
naturrättslig regel. Vi uppställer gärna som exempel gentemot
ansvarslösa föräldrar den utpräglade ansvarskänsla
för avkomman som vissa djurarter visar. Vi uppfattar
med andra ord detta ansvarsmedvetande gentemot
barnen knappast som ett resultat av sedelagen utan
som en naturlig instinkt.
Och ändå kan vi inte bara bland lågtstående utan
också bland kulturellt mycket högtstående folk finna
en ansvarsinställning till den egna avkomman som
bjärt strider mot vad vi vill uppfatta som naturlig:
instinkt. Det har inte blott bland vissa vilda folk utan
också bland kulturfolk som de grekiska och romerska
ansetts berättigat att »utsätta» ovälkomna barn till att
uppslukas av vilddjuren eller eventuellt
omhändertagas av någon barmhärtig människa. En modifierad
form av denna utsättning fanns ännu långt in på
1800-talet kvar i de flesta västerländska kulturländer i
hit-tebamssystemet, som möjliggjorde för föräldrar att
avkoppla föräldraansvaret genom att inlämna ett
ovälkommet nyfött barn i hittebamshuset. Den allmänna
uppfattningen i Västerlandet rörande bam utom
äktenskapet har först under de senaste fyrtio,
femtioåren börjat klama däri, att såväl föräldrarna som
samhället äger ett ansvar också gentemot sådana icke
legaliserade barn.
Statens ansvar för individerna
I modern tid har framför allt diskussionen om
samhällets ansvar gentemot individerna blivit föremål för
häftiga meningsbrytningar. Uppfattningen om
samhällsansvaret är en tämligen ny företeelse, framför
allt i den bemärkelse som nu ofta framträder och
som innebär ett samhällets — statens — ekonomiska
ansvar för individens välfärd. Grundläggande för
denna tankegång är den socialistiska
statsuppfatt-ningen, men i viss omfattning har samhällsansvaret
gentemot individerna vunnit erkännande även inom
icke-socialistiskt tänkande. Motsättningarna gäller här
mer avvägningen mellan individens självansvar ock
samhällets ansvar än själva principen. Teorin om
samhällets ansvar har härletts ur den allmänt
accepterade uppfattningen om samhällets ansvar för
individens rättssäkerhet.
Se vidare Staten och rörande ansvar för tryckt skrift
Tryckfrihet.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
