Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetarrörelsen — arbetarklassens frigörelse - Åtal och förföljelser - Drivfjädrar och stridsämnen - Försvarsfrågan och partisplittringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 ARBETARRÖRELSEN _____________________________________________________________________
Patron: Hvad den sommaren ändå är för en herrlig
årstid I Hela verlden njuter af dess behag.
Drängen: Herre gud hvad den sommaren är svår I Som
en slaf ska’ man knoga från solen går upp till hon går ned.
Kasper 1 Sy o
och arbetslösheten steg, tog emigrationen till Amerika
fart. Varje år under 1880-talet utvandrade
genomsnittligt 40 000 svenskar, vilket ger en bild av
nödtillståndet främst bland arbetarna.
Drivfjädrar och stridsämnen
I Sverige liksom i andra länder utgjorde
industriarbetarnas låga levnadsstandard, långa arbetstid,
otrygga anställningsförhållanden och allmänna
rättslöshet grundmotiven för sammanslutningstanken. En
av de första drivfjädrarna utgjorde
livsmedelstul-larna som aktualiserades 1873 och drabbade den
starkt växande industriarbetarklassen.
Protektionis-men framstod som de besuttna klassernas försvar för
sina ekonomiska intressen på arbetarnas bekostnad.
Den spirande arbetarrörelsen blev frihandelsvänlig,
ett drag som mer eller mindre accentuerat
bibehållits. Men hur skulle kampen mot tullarna föras?
Enbart den frågan väckte hos de första socialisterna
insikten om behovet av inflytande i riksdagen. Kravet
på rösträtt följde. Ännu gällde att »medborgarrätt
hette pengar». 800 kronors inkomst krävdes för rätten
att avge sin röst vid val, och ytterst få av
socialdemokraterna nådde den årsförtjänsten.
Striden mot tullar, för högre löner och för rösträtt
fick tills vidare föras med utomparlamentariska
medel — propaganda och strejker. Men i den striden
upptäckte man andra problem, som måste lösas på
parlamentarisk väg: tryggad församlings- och
föreningsrätt och tryckfrihet. En omfattande
arbetslöshet, hälsovådliga arbetslokaler, yrkesfaror, miserabel
fattigvård bildade underlag för sociala reformappeller,
och den fullständigt oreglerade arbetstiden formligen
sprängde fram kravet på normalarbetsdag.
Småning
om utkristalliserades två huvudfrågor som ansågs
mest angelägna, allmänna rösträtten och
8-timmars-dagen, som blev parollerna vid arbetarrörelsens
första internationella mönstringsdag 1 maj 1890.
Försvarsfrågan och partisplittringen
Socialdemokratins huvudstrider i försvarsfrågan kan
i högre grad sägas ha rört sig inom rörelsen än mot
de politiska antagonisterna. Under 1880-talet utgjorde
försvaret intet egentligt problem. Den ideologiska
inställningen gjorde en allmänt antimilitaristisk och
pacifistisk hållning naturlig. Försvaret ansågs främst vara
ett värn för de härskande klasserna, och det
betraktelsesättet stärktes av att militär ofta insattes vid
strejker. Skulle man ha ett försvar, resonerade de första
socialisterna, borde det ta formen av folkbeväpning,
och tidvis stödde socialdemokratin den svenska
skytte-rörelsen. Inför 1892 års riksdagsbeslut att öka
värn-pliktstiden från 48 till 90 dagar tvingades för första
gången svensk arbetarrörelse ta ställning till en konkret
försvarsfråga av större betydelse. Hållningen blev
avvisande och partiets principiella motivering var, att
arbetarnas medverkan inte kunde påräknas förrän de
tillförsäkrats medborgarrätt, fått delaktighet i
samhällsansvaret och därmed erhållit känslan av att ha något
att försvara.
Partiets officiella uppfattning var alltså icke
antimilitaristisk, men inom rörelsen kämpade den
anarkistiska riktningen under Hinke Bergegren för rent
anti-militaristiska syften, vilket ledde till att denne utstöttes
ur partiet vid 1908 års partikongress.
Långt allvarligare blev striden inom socialdemokratin
i försvarsfrågan vid tiden för första världskriget. Den
s. k. stormklockefalangen, en antimilitaristisk
opposition inom den socialdemokratiska ungdomsrörelsen
med tidningen Stormklockan (1908) som organ, växte
sig stark under förkrigsåren och lyckades vid
partikongressen 1914 samla 61 röster mot 70 för ett
resolutionsförslag, som klandrade partiets riksdagsgrupp och
partistyrelsen för att de »alltför mycket skattat åt en positiv
försvarsståndpunkt». Två år tidigare hade de främsta
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
