- Project Runeberg -  Kunskapens bok : Natur och kulturs illustrerade uppslagsverk för hem och skola / Femte upplagan. 1. A - B (1-568) /
130

(1937-1965) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetarrörelsen — arbetarklassens frigörelse - Fackliga arbetarrörelsen - Kommunism och syndikalism - Färgrika gestalter inom arbetarrörelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I3O ARBETARRÖRELSEN _________________________________

För utvecklingen fick särskilt Sundsvallsstrejken
1879 den största betydelse. Den tillkom efter ett
löne-reduceringskrav på 15—20 procent från
sågverksägarna i Sundsvallsdistriktet och omfattade 4 000
arbetare. Dåvarande landshövdingen i Västernorrlands
län, Curry Treffenberg, kuvade strejken med
extraordinära medel. Vid ett öppet tribunal dömdes 1 000
arbetare att vräkas, 36 häktades för lösdriveri och
ett tiotal som ledare av strejken. Åtgärderna väckte
en storm av förbittring i arbetarleden.

Den första strejken, ledd av en fackförening,
inträffade inom bleck- och plåtslagaryrket i Stockholm 1883.

1898 blev ett avgörande år i arbetarrörelsens
historia: då grundades Landsorganisationen i Sverige, LO.
I denna topporganisation var då 24 fackförbund
representerade.

Några av de mest betydelsefulla arbetskonflikterna
under innevarande sekel var storlockouten och
storstrejken 1909, den kraftmätning som blev
mandoms-provet för svensk fackföreningsrörelse, och
Ådalshän-delserna 1931, då fem arbetare dödades under
strejken vid Graningekoncernens sulfit- och sulfatfabriker
i samband med en demonstration mot
strejkbrytarför-läggningen i Lunde (tillkallad militär beordrades
avlossa de dödande skotten). Se vidare Fackliga
organisationer.

Kommunism och syndikalism

Den politiska arbetarrörelsen i Sverige blev i
dominerande grad socialdemokratisk, men mindre
grupper har också organiserat sig efter kommunistiskt och
syndikalistiskt mönster.

Kommunismen betraktar sig som den renläriga
fortsättningen på den marxistiska socialismen och
följer doktrinärt programförklaringarna i
Kommunistiska manifestet och Marx’ mest betydande verk
Kapitalet. Namnet kommunism vann spridning genom
Pariskommunen 1870—71. Allmänt brukad blev dock
inte denna beteckning förrän efter den ryska
revolutionen och första världskriget, när den Tredje
(Kommunistiska) internationalen, Komintern, bildades i
Moskva 1919 genom sammanslutning av flera
vänstersocialistiska riktningar under de ryska bolsj evikernas
ledning. Se Kommunism.

I Sverige framträdde denna riktning offentligt först
på 1890-talet med de s. k. ungsocialisterna (Hinke
Bergegren) och senare med det vänstersocialistiska
parti som 1917 skapades genom en utbrytning ur det
socialdemokratiska arbetarpartiet och ur vilket
Sveriges kommunistiska parti framgick.

En annan gren av arbetarrörelsen skapades tidigt
genom den s. k. syndikalistiska rörelsen. Denna är
principiellt statsfientlig och bygger på »direkt aktion»,
främst genom de små samverkande gruppernas
verksamhet och initiativ. Syndikalismen har tidvis spelat
en mycket stor politisk roll. I Italien behärskade den
före första världskriget en stor minoritet inom
fack

föreningsrörelsen. Genom fransmannen Georges
So-rel’s skrifter har syndikalismen starkt påverkat många
politiska riktningar av mycket olikartad karaktär. I
Sverige har syndikalismen ett blygsamt omfång, men
gör genom tidningen Arbetaren sin stämma hörd.

Färgrika gestalter inom arbetarrörelsen

Många färgrika gestalter har satt sin prägel på
arbetarrörelsen från pionjärtiden till nuet. Skräddaren
August Palm med sitt proletära ursprung, en
drastisk agitator med hett temperament, spretande skägg
och låghalt, var en stark kontrast till professorssonen
Hjalmar Bran ting, imponerande till gestalten,
begåvad med orubbligt lugn och utomordentliga
ledaregenskaper. Sågverksarbetarpojken Axel Danielsson
lyckades ta studentexamen och skolade sig till den
svenska socialdemokratins förste teoretiker. Till de äldsta
förgrundsfigurerna hörde också ättlingen av en
gammal storborgare- och diplomatsläkt, Fredrik Sterky,
som blev Landsorganisationens förste ordförande. Där
var skomakaren F. V. Thorsson, vilken slutade som
finansminister, skräddaren A. Janhekt, akademikern
A. F. Åkerberg och friherren Erik Palmstierna, som
blev den förste socialdemokratiske
sjöförsvarsministern. Hinke Bergegren, som kom från medelklassen,
var en figur för sig, en anarkist med flödande
vältalighet, men utan fast grundåskådning. Den lärde
Fabian Månsson från ett fattigt fiskarehem
karakteriseras väl av sitt mest bekanta uttryck: »Vet hut, vet
sjudubbelt hut!». Den första kvinnliga agitatorn var
»kopparkungen» J. O. Carlbergs dotter, Kata
Dalström, som i ett kvartsekel reste land och rike runt
och höll över 6 000 föredrag under sitt liv.

Till nästa ledargenerations gestalter får främst
räknas Per Albin Hansson och Gustav Möller, den ene
murareson från Fosie och den andre smedson från
Malmö. Utan annan kunskapsgrund än folkskola steg
de till landets högsta poster. Hansson blev nationens
samlande och enande gestalt som statsminister under
andra världskrigets påfrestningar och födde
folkhemstanken och Möller blev den moderna
socialvårdens skapare i egenskap av mångårig socialminister.
Ur arbetarklassen utgick också LO-ordföranden från
1900 och 20 år framåt, Herman Lindqvist, och den
ungdomsradikale och färgstarke Karl Kilbom, som blev
Folketshusföreningamas vårdare under många år.
Från medelklassen kom däremot Fredrik Ström och
Z. Höglund, stilbegåvade och oppositionslystna
krafter som gärna höll sig långt åt vänster. Båda slutade
sin aktiva politiska bana som förgrundsfigurer i
Stockholms stads kommunala liv. Ett par av
arbetarrörelsens främsta teoretiker hör också till samma
ledargeneration, den pedagogiske finansministern
under många år, Ernst Wigforss, och den vältalande och
välskrivande ecklesiastikministern och landshövdingen
Arthur Engberg.

Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jun 16 20:26:48 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kunskapens/5-1/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free