Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Argentina — den rikaste av ABC-staterna - Estancior, ganaderias och colonias - Ett land i snabb utveckling - Historia och nutid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I38 ARGENTINA ______________________________________
ordning samt att hjälpa till vid kreaturens märkning,
vaccinering mot mjältbrand och desinfektion mot
skabb m. m. Man förstår, att det fordras vana och
handlag vid dessa arbeten, när en hjord kan bestå av
flera 10 ooo-tal djur.
Den stora massan av nötkreatur forslas så
småningom till de kombinerade slakthusen och fryserierna
(frigorificos). De flesta ligger i Buenos Aires, och
det största av dem har en kapacitet av 5 000
nötkreatur och 10 000 får om dagen. Hela landets slakt
uppgick 1950 till 9,4 miljoner djur. Det lättkylda köttet
(o—40 C) har numera blivit en viktigare exportartikel
än det hårdfrusna. En annan exportvara av
världs-ckonomisk betydelse är våtsaltade eller torkade
hudar; även dessa går delvis till Europa, och en del av
dem hamnar även i våra svenska skofabriker. På
senare år har mejerihanteringen gjort stora framsteg,
särskilt i de folkrikare trakterna i den centrala
pam-pasregionen och nära de stora städerna. Ost och smör
spelar numera en viktig roll i exporten. De stora
stapelvarorna är emellertid fortfarande vete och majs
samt linfrö, i andra hand kött och levande djur, ull,
hudar och skinn.
Ett land i snabb utveckling
Pampas’ uppodling och Argentinas storartade
uppsving som exportland skulle ej ha varit möjliga utan
järnvägarnas samtidiga utveckling. På en argentinsk
järnvägskarta ser vi, hur alla linjer från
pampaspro-vinserna sammanstrålar mot Buenos Aires och La
Plataviken, medan det övriga Argentina nästan helt
saknar järnvägar. Flodtrafiken är även livlig, i
synnerhet på de båda stora floderna Uruguay och Paranå
vilkas gemensamma, breda mynning kallas La Plata.
Under senare årtionden har lufttrafiknätet nått en
ansenlig omfattning. Reguljär lufttrafik uppehälles med
såväl övriga sydamerikanska stater som USA och
Europa. Omkring *4 av befolkningen är koncentrerad
till huvudstaden Buenos Aires, Sydamerikas och södra
halvklotets största stad. Från en anspråkslös början
har Buenos Aires i samband med landets storartade
utveckling vuxit ut till en modem storstad, den
naturliga medelpunkten i landets näringsliv med betydande
industrier, stora affärs- och kontorskvarter och en
hamn som nu är en av världssjöfartens stora
mötesplatser.
Det argentinska näringslivet har dock fått en
speciell inriktning, som bestäms av landets naturliga
förutsättningar. Kol och järn saknas nästan alldeles, och
de betydande mängder petroleum som utvinns vid
Comodo’ro Rivada’via i Patagonien har inte i och för
sig kunnat påverka de dominerande dragen i den
industriella utvecklingen. De större industrierna
anknyter därför till jordbrukets produktion. Hit hör
förutom frigorificos socker-, textil- och skofabriker,
mjöl- och oljekvarnar, tvålfabriker m. m. Europeiska
och nordamerikanska industrivaror av olika slag
kommer följaktligen ännu länge att ha en god marknad
här, även om Argentina i likhet med övriga
sydamerikanska stater med stor energi numera försöker
bygga ut sin industri för att själv kunna tillgodose sitt
behov av maskiner och olika konsumtionsvaror i ökad
utsträckning.
Argentina är sålunda fortfarande i hög grad
beroende av världsmarknadsläget för kött och vete
liksom Brasilien är det för kaffe. Faran av denna
ensidigt inriktade livsmedelsproduktion har man bl. a.
sökt avvärja genom införandet av ett jordbruk av
europeisk typ med odling av spannmål, grönsaker etc.
i förening med mejerihushållning och
kreatursupp-födning, svinavel, höns- och biskötsel. Det sedan
gammalt dominerande storgodssystemet har medfört stora
sociala vådor, som landet haft stark känning av under
senare årtionden, men allteftersom städer och
industrier breder ut sig inåt pampas, öppnar sig nya
utvecklingsmöjligheter för den påbörjade
jordstyckningen och för anläggandet av småbruk med blandad
drift. Ännu har pampas’ ytterområden ett gott stycke
kvar, innan de blir lika tätt befolkade som
Nordamerikas prärier.
Historia och nutid
Kapten Juan de Solis, som upptäckte La
Plataflo-den (1515), Fernando Magelhäes (1520) och
Sebastian Cabot (1527) var de första européer som besökte
trakterna vid La Platafloden. 1535 grundade don
Pedro de Mendoza en nybyggarkoloni, där landets
huvudstad nu ligger, men den blev snart förstörd av
indianer. Sju hästar och fyra ston berättas vid samma
tid ha sluppit lösa på slättlandet, och de blev
stamfäder för de väldiga hjordar av hästar som en gång
höll till på pampas. På 1570—80-talen organiserades
den nya kolonin. Buenos Aires återuppbyggdes, och
spanska kolonister började sprida sig över landet.
Mot slutet av 1700-talet begynte europeiska
frihetsidéer bereda folkstämningen för en frigörelse från
Spanien. Efter blodiga strider mellan spansksinnade
och frihetsivrare proklamerades 1816 av en
revolutionär kongress Rio de la Platas förenade provinser
som en oberoende stat. England och USA var de första
som erkände den nya republiken, men Spaniens
erkännande vanns ej förrän 1842. Berömt är det
krigståg över Anderna som 1817 företogs av frihetshjälten
San Martin för att hjälpa chilenerna att avskaka det
spanska oket. En period av inbördeskrig, under vilken
gauchohövdingen Rosas upphöjde sig till diktator,
slutade med dennes fördrivande 1852, varefter 1853 en
författning i federativ anda efter mönster av USA
antogs. Gränstvister och småkrig med Chile och
Bolivia upphörde definitivt omkr. 1900 genom
skiljedomar, men inbördes tvister och upprorsförsök har tid
efter annan rubbat ordningen i landet.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
