Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Argentina — den rikaste av ABC-staterna - Historia och nutid - Aristoteles — obestridd auktoritet i århundraden - Två världserövrare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
______________________________________________________________________________ ARISTOTELES 13g
Under det andra världskriget intog Argentina länge
en neutral hållning i motsats till övriga
sydamerikanska stater. Först i januari 1944 avbröt landet sina
diplomatiska förbindelser med axelmaktcrna för att
året därpå inträda i kriget. Utrikespolitiskt har det
moderna Argentina, i motsats till flertalet
sydamerikanska stater, intagit en mycket självständig och
delvis fientlig hållning gentemot Förenta staterna. Med
Francospanien har samtidigt framträtt en stark
samhörighetskänsla, som ej blott haft en historisk och
kulturell bakgrund. Den nuvarande presidenten
Pe-rön har hela tiden framstått som den ledande i den
fascistiska grupp, som sedan 1943 behärskat landet.
Under senare år har han hänsynslöst slagit ned varje
försök till opposition — stort uppseende väckte
sålunda ingripandet mot den stora liberala tidningen
La Prensa — samtidigt som han genom
löneregleringar och socialiseringsåtgärder samt en brutal
handelspolitik skaffat sig kontroll över
arbetarrörelsen.
Vill man förstå det moderna Argentina, måste man
komma ihåg två saker: den inrikespolitiska
motsättningen, som bottnar i rivaliteten mellan jordägarna
och städernas växande industribefolkning, och den
utrikespolitiska spänningen, som kan ledas tillbaka
på konkurrensen med framför allt Förenta staterna
om spannmåls-, kött- och ullmarknaden i Europas
industriländer.
Ett par tusen svenskar har funnit sin utkomst i
Argentina. En märklig svensk bosättning är den som
ägt rum i skogsterritoriet Misiones i Argentinas n. ö.
hörn, där ca 1 000 svenskar är bosatta och troget
håller fast vid hemlandets seder och bruk. Deras
jordbruk består mest av odling av mate (paraguayte).
De reguljära förbindelserna mellan Argentinas större
hamnar och Sverige uppehälles av rederi-a. b.
Nord-stjernans (Johnsonlinjens) fartyg, som utför papper,
pappersmassa, maskiner m. m. och som återfrakt tar
hudar, oljekakor, linfrö, majs och frukt. Se vidare
Buenos Aires.
OBESTRIDD AUKTORITET
I ARHUNDRADEN
ArISTOTELES (384—322 f. Kr.) är jämte Platon
den grekiske tänkare som utövat det ojämförligt
största inflytandet på den västerländska
kulturutvecklingen. Under den tidigare medeltiden hade
visserligen större delen av hans verk och tankebyggnad
gått förlorad, men på 11 oo-talet började hans arbeten
återupptäckas, delvis genom arabernas förmedling.
Särskilt under inflytande av skolastikens främste
representant, Thomas av Aquino, blev Aristoteles den
obestridda auktoriteten i alla frågor, som rörde
filosofi och naturvetenskap. Hans tankegångar tolkades
så, att de kunde bli kyrkolärans fasta filosofiska
grundval. Thomas kallar honom helt enkelt
»filosofen» och betecknar honom som »Kristi förelöpare i
världsliga ting liksom Johannes döparen i andliga»,
och för Dante är han »mästaren för dem som veta».
Sin dominerande ställning bibehöll Aristoteles
ända fram till renässansen, och den nya
naturvetenskapens grundläggare måste i århundraden utkämpa
en hård strid med »aristotelikerna», innan de kunde
vinna erkännande för sina mot hans läror stridande
uppfattningar. Men även senare har hans inflytande
varit stort, och det finns åtminstone en vetenskap,
logiken, där hans auktoritet först i våra dagar
brutits. Med den nutida katolska filosofins, den s. k.
nythomismens kraftiga blomstring har Aristoteles i
dessa kretsar fått en ny renässans.
Två världserövrare
»Stagiriten», såsom han ofta kallas efter sin
födelsestad Stagira i Macedonien, var son till en läkare vid
det macedonska hovet. De medicinska och
naturvetenskapliga intressen han hade ärvt från flera
släktled av berömda läkare följde honom hela livet.
Sjutton år gammal inträdde han i Platons akademi i Aten
och kvarstannade där till mästarens död 347 f. Kr.
Från Platon mottog han bestående impulser och kände
sig trots vissa kritiska invändningar som dennes
lärjunge. Platons idélära övertog han men med den
viktiga skillnaden, att idéerna flyttades in i sinnevärlden
såsom dess formgivande och ändamålsbestämda
krafter (enteleki’er). År 342 kallades han till kung Filip
av Macedonien såsom lärare för dennes son, den unge
Alexander, den blivande världserövraren. Man känner
föga till om förhållandet mellan världserövraren i
andens rike och hans lärjunge, men att Aristoteles utövat
ett djupgående inflytande får anses troligt (en
bevarad brevväxling mellan dem är med all
sannolikhet apokryfisk). Återkommen till Aten 334 grundade
Aristoteles där en egen skola, LykeFon (Lyceum);
dess medlemmar kallades »peripate’tiker» troligen
emedan samtal och undervisning ofta skedde under
vandringar i trädgården (grek. peripatei’n = vandra
omkring). Lykeion understöddes frikostigt av
Alexander och från sina fälttåg sände denne sällsynta
växter och djur till sin forne lärare. Men vid budskapet
om Alexanders död utbröt fientligheter bland
atenarna, som drömde om att återvinna sin
självständighet, och Aristoteles nödgades fly »för att atenarna icke
för andra gången skulle försynda sig mot filosofin»
(Sokrates hade ju måst tömma giftbägaren!). Han dog
följande år i landsflykt på ön Eubea.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
