Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Armén — lantförsvarets organisation - Den moderna armén - Eldkraft och rörlighet - Fortsatt modernisering - Arméns personal - De värnpliktigas utbildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 armen
större delen av inhemsk tillverkning och av god
kvalitet. Antalet lätta automatvapen, tunga
understöds-vapen och närpansarvärnsvapen representerade en
aktningsvärd eldkraft.
Förbanden gjordes i allt större utsträckning
moto-riserade. Jämte arméns egna terränggående
specialmotorfordon och vanliga standardlastbilar tog man
i anspråk civila hjultraktorer av den typ, som
allmänt används särskilt i jordbruket. Traktorerna —
liksom standardlastbilarna — rekvireras vid
mobilisering från de civila ägarna, vilket förberetts i
fredstid.
Cyklar utnyttjades för att komplettera
motorfordonen som transportmedel för truppen och infördes i
stort antal, genomsnittligt i det närmaste en på
varannan man. Med tyngre vapen m. m. traktordragna
och truppen cykeltransporterad blev det möjligt för
förbanden att utnyttja skogsstigar och småvägar och
på så sätt förflytta sig snabbt och smidigt långa
sträckor även under starkt fientligt flygtryck. På
landsväg kunde hastigheten ökas betydligt — upp till i
medeltal 30 km/tim —- genom att truppen på cykel
tolkade efter bilar och traktorer.
Fortsatt modernisering
Sedan 1953 pågår en förnyad modernisering av
krigsmaterielen. Detta arbete följer en av riksdagen
i början av 1953 antagen plan för förnyelse av arméns
krigsmateriel. Även denna plan, som i första hand
gäller 1 o-årsperioden 1953—1963 och beräknats dra
en kostnad av över tre miljarder kr, har som ledande
princip att ytterligare öka krigsförbandens eldkraft
och rörlighet. Tonvikten ligger dock här på en ökning
av granatelden, som undergår en avsevärd
förstärkning. ■—-För detaljerna i denna materielförnyelse
re-dogöres under respektive truppslag.
Arméns personal
Arméns personal
Kärnan av arméns personal utgörs av det aktiva
befälet. Det består av 3 200 officerare, 2 200
underofficerare och — vid fullt utbyggd organisation — omkring
6 000 underbefäl. De har militärtjänsten som yrke och
får en grundlig utbildning vid arméns skolor. Officeren
har sålunda en mer än treårig militär utbildning bakom
sig, då han får sin fullmakt.
Underbefälets anställningsförhållanden är sedan 1953
helt omlagda. Från att tidigare ha varit en
korttidsanställning, som flertalet underbefäl lämnade efter
några års tjänst för att övergå till den civila
arbetsmarknaden, är underbefälsyrket numera en anställning för
hela livet, med pension vid 55 års ålder. De
underbefäl, som tjänstgör som truppinstruktörer, övergår i
40-årsåldern till s. k. inretjänstbefattningar av olika
slag, t. ex. i förråds- eller expeditionstjänst.
I fredstid har det aktiva befälet två huvuduppgifter:
utbildningen av de värnpliktiga och förberedelserna
för mobiliseringen av krigsförbanden. I krig bekläder
det aktiva befälet nyckelposter i krigsförbanden,
huvudsakligen som förbandschefer och som stabspersonal i
sådana befattningar, där det krävs rutin och
kvalificerad militär utbildning.
Reservbefälet uppgår till omkring 12 000 officerare
och underofficerare. De är fast anställda men har
endast begränsad tjänstgöringsskyldighet i fredstid. Denna
fullgörs genomsnittligt vart sjätte år i form av 40
dagars repetitionsövning i de befattningar reservbefälet
är avsett att bekläda i krig. Dessemellan genomgås ett
antal särskilda, kortare utbildningskurser. I
krigsförbanden tjänstgör reservbefälet som chefer för lägre
förband och som stabspersonal.
Det värnpliktiga befälet utgör den övervägande
delen — icke mindre än ca 80 % - av befälet i arméns
krigsorganisation. Det består av värnpliktiga
officerare, underofficerare och underbefäl, som i fredstid tas
ut — officerarna numera efter frivilligt åtagande — och
utbildas för de uppgifter de är avsedda för i krig.
Den övervägande delen av varje åldersklass
värnpliktiga går till armén. 1953 utgjorde arméns
värn-pliktskontingent närmare 33 000 man. Under de
närmaste åren därefter ökar den successivt, så att den —
då den blir som störst ett par år under 1960-talet —
torde komma att vara mer än dubbelt så stor som 1953.
Kvinnor ingår i arméns krigsorganisation till ett
antal av åtskilliga tusental. De bekläder befattningar i
vissa staber, underhålls- och transportförband m. fl.
liknande — huvudsakligen tillhörande lokalförsvaret —
och frigör därför ett stort antal män för krigsplacering
vid stridande förband. Kvinnorna får i fredstid — efter
frivilligt åtagande — utbildning för sina uppgifter i
krig och krigsplaceras vid de förband de skall tillhöra.
(Se även under Frivilligrörelserna.)
De värnpliktigas utbildning
Den sammanlagda utbildningstiden för värnpliktiga
i allmänhet är fastställd till 13 månader (394 dagar).
Denna tid fördelar sig för huvuddelen av de
värnpliktiga med en första tjänstgöring om 10 månader (304
dagar samt tre repetitionsövningar om vardera 30 dagar.
För dem som tagits ut för underbefäls- eller
under-officersutbildning är första tjänstgöringen närmare 11
månader (324 dagar) respektive 15 månader (450
dagar). Sådana värnpliktiga, som tagits ut för utbildning
till värnpliktiga officerare, tjänstgör — utöver tiden för
underofficersutbildningen — ytterligare 180 dagar, dvs.
sammanlagt 21 månader. Härtill kommer att
befälsut-bildade värnpliktiga är skyldiga att fullgöra 10 dagars
befälsövning omedelbart före de tre
repetitionsövning-arna, som alltså i realiteten vardera blir 40 dagar för
dessa värnpliktiga.
Värnpliktiga, som ålagts förlängd första tjänstgöring,
erhåller som kompensation särskild ekonomisk
gott-görelse i form av premier. För underbefälsutbildning
är denna 100—200 kr, för underofficersutbildning 1 200
kr och för officersutbildning 2 400 kr (utöver tidigare
erhållna 1 200 kr), allt under förutsättning av
godkända vitsord i utbildningen.
Utbildningen under första tjänstgöringen bedrivs
efter skilda utbildningslinjer. Härigenom inriktas
de värnpliktigas kunskaper och färdigheter på viss
tjänst eller befattning. Utbildningen stegras
kontinuerligt från grundläggande enskild utbildning under de
fem första veckorna till stridsutbildning i bataljon eller
motsvarande förband under de fyra sista.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
