Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arosenius, Ivar — drömmare och ironiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 AROSENIUS
»Jätten i staden».
Ivar Arosenius hade som få sinne för det komiska. Småstadens uppståndelse inför jättens oväntade besök är återgiven med
dråplig humor. Oljemålning 1905. I Thielska galleriet.
DRÖMMARE OCH IRONIKER
Arosenius, Ivar (1878—1909), tillhörde
omkring sekelskiftet den s. k. Brödrakretsen i Göteborg.
Man odlade där ett svärmiskt bohemeri och en
konstnärlig exklusivitet med drömmen och sagan som
livsluft. Arosenius skapade därur stor och egenartad konst,
fylld av svårmod och längtan. Han kände sig också
på mer än ett sätt främmande i världen, dömd till
en tidig död av den medfödda och obotliga
blödarsjukan. Han framställde sig gärna som drömmaren som
ser längre än andra, som den i naturens mysterium
invigde {Självporträtt med blomsterkrans, 1906). I
saftigt färgblommande akvareller och gouacher skildrar
han det dionysiska ruset och sinneslusten som vägar
till drömmens värld {Rus, 1906, Venus, 1907) —men
det är ett tvivelaktigt följe som färdas på dessa vägar:
rödnästa bondgubbar och landstrykare vinglar fram i
ett blommande landskap, och i en ironiskt
renässansmässig komposition tillbedes Venus av
representanter för det manliga släktet med av lystnad dumt
gapande fysionomier.
Konflikten mellan dröm och verklighet skär genom
Arosenius’ konst: när blomman öppnar sin kalk spyr
den ut ormar och drakyngel {När blomman sprack,
1904), drömmaren och idealisten är ensammare än
andra människor (Självporträtt med grisar och höns,
Ensam med Gud, 1903, Ensam på ängen, 1908).
Efter en olycklig förälskelse upplevde Arosenius i
Paris en mörk och stormig period, med häftiga och
bittra kontakter med livet. Sina sinnesstämningar
tolkade han i .tung och dyster färg och ett upprivet,
vårdslöst forcerat maner.
När han kom hem och fann trygghet och mänsklig
gemenskap i äktenskapet med Eva (Ida) Adler fick
hans måleri en annan och ljusare ton, även om han
alltjämt kunde möta den omgivande världen med besk
satir. Nu blev hemmet, hustrun och barnet de stora
inspirationskällorna. Denna vardagsvärld, skildrad i
utsökta interiörbilder och enkla men besjälade
porträtt, får samtidigt en fördjupning mot de stora
gåtorna, mot den livets mystik som alltid skimrar
genom Arosenius’ måleri. I de många bilderna av
»Lillan» (Lillan i köket, Lillan med leksakerna, Flickan
och ljuset) har han givit några av de vackraste och
djupast uppfattade barnskildringarna i svensk konst.
»Lillan» blir bärare av Ivar Arosenius’ livsfilosofi, till
synes enkel men i grunden elementärt djup;
konstnären har här uttryckt människans litenhet i den
gåtfulla världen. Det är också under denna lyckliga tid
som Arosenius’ sagokonst blommar rikast. I Kattresan
(190g) har han skapat en alltjämt oöverträffad
små-barnssaga i ord och bild. Men han berättar också
sagor för vuxna, blommande i färg och burna av en
humor som bär vemod och resignation på djupet.
Arosenius’ allmänna inställning har väl påverkats
av 90-talets romantik och symbolism, och den mättade,
djupa färgen, den lätta stiliseringen av landskapen
och den miniatyrartade tekniken tyder på
inspirerande studium av persiska handskriftsillustrationer.
Men sina uttrycksmedel har han själv funnit, i början
oförstådd och ringaktad av ledande opinion, och
hans konst är ett uttryck för ett självständigt skapande
målargeni.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
