Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arv — testamente — bouppteckning - Endast vissa släktingar får ärva - Bröstarvinges arvsrätt är skyddad - Testamentsrätt, danaarv och arvsfonden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARV l6l
värt genom denna lag, medan å andra sidan arvsrätt
för make i vissa situationer infördes.
Endast vissa släktingar får ärva
Arv kan i Sverige numera endast tillfalla en mindre
grupp nära släktingar efter i lagen fastställda regler.
Arvingarna indelas i bröstarvingar, dvs. arvlåtarens
bam och deras avkomma, bakarvingar, dvs.
arvlåtarens förfäder, och sidoarvingar, dvs. personer som
härstammar från samma person som arvlåtaren, t. ex.
syskon, farbröder eller mostrar. Begränsningen i den
nya svenska arvslagen består främst däri, att
sidoarvingar från och med kusiner numera inte är
arvs-berättigade.
I princip gäller att närmaste släkting ärver.
Arvlåtarens bam ärver alltså i första hand, och i avlidet
barns ställe träder dess avkomlingar. Finns icke
bröstarvingar, övergår arvet till efterlevande make.
Makes arvsrätt innebär, att den avlidna makens
egendom, dvs. vederbörandes giftorättsdel och ev. enskilda
egendom, med äganderätt övergår till den
efterlevande. Denne kan under sin livstid konsumera
egendomen men får däremot inte alltid ge eller
testamentera bort den. Om vid den efterlevande makens död
vissa släktingar till den först avlidna maken lever —
nämligen föräldrar, syskon eller syskons avkomlingar
(s. k. sekundosuccessorer) — äger nämligen dessa
rätt till andel med i regel hälften av den sist avlidna
makens bo. Makar har dock alltid möjlighet att
genom inbördes testamente utesluta
sekundosuccesso-rerna från arvsrätt, och i detta fall har naturligtvis
den efterlevande maken obegränsad rätt att förfoga
över egendomen.
Finns varken barn eller make, går arvet till
föräldrarna, och om dessa är döda går det till arvlåtarens
syskon eller deras avkomlingar. I sista hand kan
far-och morföräldrar eller vid deras död syskon till
arvlåtarens föräldrar ärva. Sedan tar emellertid den
lagliga arvsrätten slut. Farbröders och mostrars barn, dvs.
kusiner till arvlåtaren, kan inte ärva.
I fråga om adoptivbarn gäller i stort sett samma
regler som för egna barn, dock med vissa
inskränkningar till bröstarvinges förmån. Adoptivbarn ärver
dessutom sina naturliga anförvanter.
Beträffande barn utom äktenskapet gäller, att
barnet äger bröstarvinges rätt efter modern. Efter fadern
äger barnet full sådan arvsrätt endast om det kan
förklaras såsom trolovningsbarn eller om fadern har
avgivit särskild försäkran om arvsrätt.
Bröstarvinges arvsrätt är skyddad
Om inget testamente finns, tillfaller arvet de enligt
lagen berättigade arvingarna i den ordning och efter
de normer lagen föreskriver, dvs. så att hela arvet
går till närmaste släkting eller delas lika mellan
samt
liga närmaste ur arvssynpunkt jämställda släktingar.
Om arvlåtaren har upprättat ett testamente, är detta
i regel giltigt endast om det inte inkräktar på
bröstarvingarnas s. k. laglott. Laglotten utgörs normalt
av halva den arvsdel som bröstarvingen skulle ha fått,
om det inte förelegat något testamente. Man kan
sålunda i Sverige inte göra en bröstarvinge helt arvlös,
men man kan genom testamente minska hans arv till
hälften. Särskilda regler gäller för s. k. fideikommiss.
Testamentsrätt, danaarv och arvsfonden
Arvslagarnas utformning i de moderna samhällena
sammanhänger nära med uppfattningen om
äganderätten sådan den utformats i olika rättssystem. Vår
svenska arvsrätt har mottagit starka intryck utifrån
och har därför under tidernas lopp i hög grad
omvandlats. I äldre germansk rätt syftade arvsordningen
närmast till att bevara egendomen ostyckad hos
släkten, ätten, medan nyttjanderätten överläts på den
enskilde arvtagaren. Detta möjliggjorde också att man
på ett relativt tidigt stadium tillerkände kvinnor en
viss arvsrätt — »syster ärve hälften mot broder».
I och med att den enskilda äganderätten vann större
erkännande började man sträva efter att begränsa de
arvsberättigades antal för att på så sätt motverka en
splittring av egendomen. Ett uttryck för detta var
instiftandet av fideikommiss och de motsvarande
bestämmelserna i anglosaxiska länder om viss
egendoms bundenhet till adliga titlar.
En motsatt strävan inträdde framför allt genom
kyrkans ansträngningar att få den obegränsade
testa-mentsrätten erkänd. Det låg nämligen i kyrkans
intresse att möjliggöra testamentariska föreskrifter som
tillförde kyrkan egendom. Den svenska rätten har
emellertid aldrig erkänt en helt obegränsad
testamentsrätt. Häri ligger en väsentlig skillnad mellan
vår arvsrätt och motsvarande rätt hos många andra
kulturfolk. Möjligheten att göra en bröstarvinge
arvlös fanns visserligen enligt svensk lag under vissa
villkor ännu fram till 1915 års
äktenskapslagstift-ning. Men långt dessförinnan fanns det
inskränkningar i denna rätt. I romanska och anglosaxiska
länder finns däremot alltjämt en synnerligen vid
testamentsrätt men å andra sidan också en utomordentligt
vid arvsrätt, som gör att även mycket avlägsna
släktingar kan få ärva. Där är det alltså ganska
ovanligt att arv tillfaller staten på grund av att inga
arvs-berättigade släktingar finns. I Sverige är däremot
sådana arv — av gammalt kallade danaarv —
jämförelsevis mycket vanliga. Danaarv tillfaller numera icke
staten utan den för detta ändamål inrättade allmänna
arvsfonden, vars tillgångar skall användas för barns
och ungdoms fostran och vård. Arvsfonden växer så
snabbt, att de årliga utdelningarna, vilka beslutes av
Kungl. Maj:t, numera överstiger en miljon kronor.
n—305773 i
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
