Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Assimilation — hur växterna tillverkar stärkelse - Assimilationen binder energi — förbränningen frigör energi - Utan växter inget djurliv - Växterna förbrukar årligen 1/40 av luftens koldioxid - Luft rikare på koldioxid ger ökad produktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
___________________________________________________________________________ ASSIMILATION I 77
Assimilationen binder energi — förbränningen
frigör energi
Vid koldioxidassimilationen upplagras eller bindes
samtidigt en del av solenergin i druvsockret i form
av kemisk energi. Processen kan uttryckas med
tillhjälp av följande reaktionsformel:
Koldioxid + vatten + solenergi = druvsocker + syre.
För att kunna leva behöver varje varelse en ständig
tillförsel av energi. Djuren erhåller den behövliga
energin genom att förbränna en del av den föda de
förtär. På liknande sätt förbränner växterna något av
det druvsocker de själva framställt. Härvid frigörs
den i sockret upplagrade energin. Vid sockrets
förbränning förbrukas syre och samtidigt
övergår sockret åter i
utgångspro-duktema koldioxid och vatten
enligt följande formel, som är
sockrets förbränningsformel:
Druvsocker + syre = koldioxid
+ vatten + energi.
Av formlerna ser vi, att
assimilationen och förbränningen är
varandra motsatta reaktioner. I det
förra fallet upplagras energi och
bildas syre, i det senare frigörs
energi och förbrukas syre. Under
dagen överväger
koldioxidassimilationen över förbränningen, vilket
har till följd att växten då
förbrukar koldioxid och avger syre.
Utan växter inget djurliv
Växterna kan således själva från
solen skaffa sig den energi de
behöver. En grön växt kan därför leva
fullständigt oberoende av andra
levande varelser. Djuren däremot är
beroende av växterna för
erhål
landet av den energi de behöver. Inga andra än
växterna har denna energisamlande förmåga, och utan
växter vore således allt djurliv omöjligt. Är det inte
egendomligt, att vi, som anser oss så mångkunniga, för
vårt liv dock är fullständigt beroende av reaktionerna
i t. ex. ett litet vetestrå och att vi varken kan ingripa
i dessa reaktioner eller göra efter dem. Ännu är
problemet att på laboratoriet kunna framställa
druvsocker ur enkla utgångsmaterial olöst. Här föreligger
verkligen en uppgift för kommande kemister att hävda
mänsklighetens oberoende gentemot växterna genom
att finna på någon metod att utan deras hjälp
upplagra solenergi.
Människans och djurens oförmåga att själva kunna
uppta solenergi är dock på samma gång en fördel. I
stället för att stå overksamma under långa tider och
uppfånga solenergi, behöver de endast använda en
kortare tid för att i form av föda intaga tillräckligt
Hur stärkelse bildas i en potatisplanta.
Bilden visar hur plantan med rötterna
upptar vatten och med bladen kolsyra,
därefter sammansätts dessa ämnen till
stärkelse med solljusets hjälp under
avgivande av syrgas. Stärkelsen
magasineras i potatisarna.
med energi. Det är av stor betydelse att växterna ej
blott binder så mycket energi de för stunden behöver,
utan att de även samlar energirika föreningar på lager.
Det är av dessa förråd, som djuren huvudsakligen lever.
Växterna förbrukar årligen */« av
luftens koldioxid
Det är inte små kvantiteter koldioxid, som växterna
förbrukar. Man har beräknat, att hela jordens
växtlighet per år tar upp omkring 48 000 miljoner ton
koldioxid ur luften. Skulle koldioxidhalten i luften ej
ständigt förnyas, skulle den ej räcka längre än
omkring 40 år. Nu nybildas det oupphörligt genom
människors och djurs andning, genom
olika förbrännings- och
förmult-ningsprocesser, utströmmande
vulkangaser m. m., så att ett visst
jämviktstillstånd blir rådande. En
hektar skog förbrukar lika mycket
koldioxid som 37 människor utandas.
Ett medelstort blad med ca 200
kvadratcentimeters yta tar upp ca
65 ml koldioxid per timma.
Endast en tiondel av all
koldioxidassimilation äger rum i landväxter.
De övriga 90 procenten koldioxid
assimileras av havsväxter, framför
allt alger. För att lösa
försörjningsproblemet för jordens ständigt
växande befolkning torde det bli
nödvändigt att betydligt intensivare
utnyttja havens och sjöarnas förmåga
att producera organiska ämnen.
Experiment att i stor skala odla alger
och använda dem för produktion av
födoämnen pågår i Sverige liksom
på andra håll.
Luft rikare på koldioxid ger ökad produktion
Koldioxiden förekommer mycket sparsamt i luften,
ej mer än 0,03—0,04 volymprocent. Ändock kan
växterna som nämnts ta upp mycket stora mängder
koldioxid och omvandla den i stärkelse. Genom att öka
koldioxidhalten i luften kan man öka assimilationens
hastighet och således även tillväxten. Så har man
lyckats öka skördarna av grönsaker, t. ex. sallat och
gurkor, genom att odla dem i växthus, där luften försatts
med ett extra tillskott av koldioxid.
Man har ännu ej lyckats fullt utreda hur växten
omvandlar koldioxid och vatten i socker. Med hjälp av
den tunga syreisotopen 18 har man visat att det vid
assimilationen frigjorda syret uteslutande
härstammar från vattnet. Man antar att syret under solljusets
och klorofyllens inverkan avspjälkas och att det
frigjorda vätet sedan förenar sig med koldioxiden och
efter en del reaktioner omvandlas till druvsocker.
12—30577 3 i
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
