Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aten — Hellas’ sköna huvudstad - En dag i det gamla Aten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 ATEN
På borgkullen ligger gudinnan Atenas eget tempel, det mångbesjungna Partenon.
HELLAS’ SKÖNA HUVUDSTAD
Aten. När den grekiska kulturen stod i sin
blomstring, var staden på AtTikas sydkust dess
medelpunkt. Under en kort tid låg den politiska makten
över Hellas i atenarnas händer, och genom seklernas
lopp förblev staden en filosofins, litteraturens och
konstens högborg. Dess äldsta historia är insvept i
saga. Enligt denna grundades Aten av hjälten Te’seus
och erhöll sitt namn till gudinnan Pallas Ate’nas ära.
Efter en tids aristokratiskt välde störtades tyrannen
Hipp’ias 510 f. Kr., och den för Aten så
karakteristiska demokratin infördes. Under de stora
perserstriderna 490 och 480 räddade atenarna Greklands frihet
tack vare den starka flotta som Temis’tokles skaffat
och vars ärofullaste bragd var segern vid Salamis
(480). Aten behärskade nu länge haven. I spetsen för
det attiska förbundet, till vilket öama i Arkipelagen
anslutit sig, nådde staden sin kulturella höjdpunkt
under statsmannen PeTikles’ ledning. Det var nu
Aten blev hela Greklands andliga centrum. Atens
politiskt dominerande maktställning försvann med det
peloponnesiska kriget (431—421), i vilket Sparta med
hjälp av persiska satraper besegrade Aten och för
en tid påtvingade staden en oligarkisk styrelse (de
s. k. trettio tyrannerna). Den atenska demokratin
kunde emellertid återställas, och Aten återfick
tidtals en del av sin förlorade maktställning, men de
ständiga krigen undergrävde stadens motståndskraft.
I mitten av 300-talet erövrades Aten av Filip av
Ma-cedonien, men den atenska kulturen anammades av
erövrarna och spreds genom Alexanders segertåg över
hela världen.
För den romerska civilisationen blev Aten en aldrig
sinande andlig kraftkälla. Därifrån hämtade en Cicero,
en Horatius sin bildning. Först från omkr. 500 e. Kr.
börjar Atens egentliga förfallsperiod, som varat upp
till modem tid. Men de andliga skatter som hopats i
Aten under dess storhetstid har sekler och
årtusenden inte kunnat förinta.
En dag i det gamla Aten
Det är tidigt en vårmorgon 431 f. Kr. Dagen har
ännu icke grytt, och den molnfria, svarta himlen är
översållad av stjärnor. Långt borta i väster över
bergen i Me’gara bleknar de kring fullmånen, liksom
vackra unga flickor kring den vackraste av dem alla,
säger skaldinnan Sapfo från Lesbos. Vi är mitt i
månaden elafebolion, under den stora dionysiska
vårfesten. I månskenet ser vi åsarna och bergen, som
omger den attiska slätten, avteckna sig mot himmelen;
i norr det höga Par’nes på gränsen mot Boiotien, i
nordöst, i riktning mot MaUaton, Pente’likons skarpt
framträdande profil, i öster HymetTos’ långa
höjd-rygg och i söder havet, glittrande i månskenet.
Det är ännu ganska tyst. Men går man tätt intill
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
