Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Atmosfären — lufthavet - En tung börda som vi aldrig lägger märke till - Varför försvinner inte atmosfären ut i världsrymden? - Barometern - Barometern som höjdmätningsinstrument
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 ATMOSFÄREN
En tung börda som vi aldrig lägger märke till
Luftens sammanlagda tryck på en vuxen
människas kroppsyta motsvarar vikten av tre elefanter,
vardera vägande 5 ton. En sådan börda skulle ingen kunna
bära. Att vi icke känner detta tryck, beror dels på att
det är likformigt fördelat och sålunda ej hämmar vår
rörelsefrihet, dels på att det verkar lika starkt
inifrån kroppens öppna håligheter, t. ex. lungorna.
Då luften är sammantryckbar, blir de nedersta
luftlagren, på vilka en större luftmassa vilar, mera
sammanpressade än de övre. Luftens täthet avtar därför
med tilltagande höjd. Som exempel må nämnas, att
1 liter luft nere vid jordytan väger omkr. 1,2 g; på
9 km höjd (höjden av Himalajas högsta berg) är
luften så förtunnad, att litervikten utgör endast
av nämnda värde.
Utforskningen av atmosfärens övre lager, som
tidigare experimentellt kunde verkställas blott vid
uppstigningar på höga berg, har genom den moderna
ballong- och flygtekniken starkt underlättats och
möjliggjort tyngd- och temperaturmätningar även på
mycket stora höjder. Dessa undersökningar har visat,
att luftens temperatur i allmänhet minskas med
tilltagande höjd intill en viss gräns och att den sedan blir
konstant eller något ökas. Denna gräns ligger på omkr.
1 mils höjd, dock högre över ekvatorn än över
polerna. Det luftlager inom vilket temperaturen avtager
uppåt kallas troposfären. Här är molnens hemvist, här
utspelas de förlopp som bestämmer väderleken.
Ovanför troposfären vidtager stratosfären, vars yttre
delar, den s. k. jonosfären (på 80—450 km höjd), har
utpräglad elektrisk ledningsförmåga och anses ha
stor betydelse för radiovågornas fortplantning och för
norrskensfenomenen. Jonosfären antas bestå av tre
olika skikt av joniserade gaser, av vilka det understa
s. k. Heavisideskiktet [hevisaj’d-j (80-130 km höjd)
reflekterar radiovågorna tillbaka mot jorden och
därigenom ökar deras räckvidd.
Varför försvinner inte atmosfären ut i världsrymden?
För att kunna svara på denna fråga måste man söka
göra klart för sig vad det beror på att vår atmosfär
över huvud taget följer jorden. Den avgörande
faktorn är molekylernas hastighet. Man kan räkna ut att
en projektil icke kan lämna jordens tyngdkraftsfält
om ej dess hastighet i vertikal riktning uppgår till
minst 11,2 km/sek. (vid jordytan). Samma värden
måste också gälla för enskilda gasmolekyler. Vid de
låga temperaturer som härskar i de övre
luftregionerna överstiger medelhastigheten hos syre- och
kvävemolekylerna ej 400 m/sek., varför det ytterst sällan
händer, att någon enskild partikel når nyssnämnda
kritiska hastighet. Något annorlunda förhåller det sig
med vätgas. Dess partikelhastighet är ca fyra gånger
så stor, varför vätgas med all sannolikhet har
benägenhet att diffundera ut i världsrymden. — Vi kan
alltså påstå, att vår atmosfär är bunden av jorden,
liksom även flertalet av planeterna har fixa gashöljen.
Månen och Merkurius är undantag; de har alltför
liten tyngdkraft för att kvarhålla någon atmosfär.
Men hur högt sträcker sig vårt lufthav? I viss mån
är frågan akademisk, eftersom beräkningar visat, att
atmosfären redan på 500 km höjd är åtminstone 1 000
gånger så tunn som den luft vilken finns kvar i en
evakuerad glödlampa; trycket utgör nämligen endast
0,000 000 4 mm kvicksilverpelare. Likafullt är ännu
på denna höjd antalet luftmolekyler per cm3
betydande; det kan tecknas med en etta åtföljd av tio nollor.
Den vetenskap som sysslar med atmosfärens
fysikaliska tillstånd och dess-förändringar — väderleken
— kallas för meteorologi.
Se även Luften.
Barometern
Högtryck, lågtryck, oväderscentra är för den
moderna människan välkända begrepp — de återkommer
ständigt i den dagliga väderleksrapporten som vi
avlyssnar i radio eller läser i våra tidningar. Att
sammanfattningen av väderlekssituationen och
förutsägelsen för den närmaste framtiden är resultatet av ett
stort, dyrbart och välorganiserat observationsarbete,
vars resultat intelegraferas och sammanställes på
meteorologiska byrån, tänker man kanske inte så ofta på.
Den viktigaste detaljen i detta arbete är ett lika
enkelt som genialt instrument, barometern. Det är den
som mäter lufttrycket. En sammanställning på kartan
av barometerns rapporter inom ett större område ger
högtrycks- och lågtrycksområdena. På en
kvicksilverbarometer anges lufttrycket eller barometerståndet av
den lodräta kvicksilverpelaren h.
Barometerståndet h är på en ort vid havsytan i
genomsnitt 760 mm, på en högre belägen ort lägre.
Lufttryckets beroende av höjden över havets nivå låter
sig lätt beräknas med kännedom om att 1 liter
kvicksilver väger 13,6 kg och 1 liter luft ungefär 1,2 g.
Kvicksilver är alltså omkr. 11 000 ggr tyngre än en
lika stor volym luft. En luftpelare som är 11 000 mm
(11 m) hög väger således lika mycket som en 1 mm
hög kvicksilverpelare med samma genomskärningsyta.
I vetenskapliga och tekniska sammanhang räknar man
ofta med andra enheter för lufttryck (och andra
tryck) än mm kvicksilverpelare. Viktigast bland dessa
är atmosfär (teknisk), varvid 1 at= 1 kp/cm2 och
motsvarar 736 mm Hg. Vidare enheten bar,
definierad som 1 000000 dyn/cm2 = 1 000 millibar = 1,013
kp/cm2 = 746 mm Hg.
Barometern som höjdmätningsinstrument
Om en barometer flyttas 11 m lodrätt uppåt, bör
enligt ovanstående höjden av kvicksilverpelaren h
minskas 1 mm. Erfarenheten visar också, att vid en
stigning av omkr. 11 m ’»faller» barometern 1 mm.
Genom att jämföra barometerståndet vid foten av ett
berg och på bergets topp kan följaktligen bergets höjd
beräknas. Barometern är därför ett mycket anlitat
höjdmätningsinstrument.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
