Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Atomerna — atomkraften — framtidens energikälla - Atomenergi — förstörelsemedel eller energikälla för fredligt bruk? - Klyvning av uran - En lavin sätts i rörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
________________________________________________________________ ATOMERNA 2 I 7
I ett stycke naturligt uran är
de flesta atomerna uppbyggda
som den vänstra. Men sju av
tusen atomer har tre
neutroner mindre, så som den högra.
Bristen gör att atomer av
U-235 kan undergå klyvning, om
de träffas med tillräcklig kraft.
Klyvning av uran
Det andra sättet att utvinna kärnenergi, nämligen
genom delning av tunga kärnor, har på senaste tiden
kunnat förverkligas i stor skala i atombomber och
reaktorer. Det möjliggjordes genom upptäckten av
en helt ny typ av kärnreaktion, s. k. klyvning.
Tidigare hade både den projektil som användes för att
framkalla en kärnreaktion och den ena av de
resulterande kärnorna alltid varit små partiklar (en neutron,
proton, deuteron eller alfapartikel), men nu fann
tyskarna Hahn och Strassman år 1938 att vid
beskjut-ning av uran med neutroner, splittrades urankärnan
i två nästan lika stora delar. Vi har nyss sett att
sådan klyvning frigör en oerhört stor energimängd. Den
yttrar sig så att klyvningsfragmenten flyger isär med
mycket stora hastigheter. De effektivaste
projektilerna för att åstadkomma klyvning är långsamma
neutroner, och den lättast klyvbara kärnan är
uranisotopen U235, i själva verket den enda i naturen
förekommande kärna, som kan klyvas med långsamma
neutroner. Plutonium 239 och uran 233 är också
klyvbara med långsamma neutroner, men de förekommer
inte i naturen utan måste framställas på konstgjord
väg. För att klyva den vanligaste uranisotopen U238,
liksom övriga tunga kärnor, fordras en snabb
neutron eller någon annan energirik partikel.
Egendomligt nog finns det en viss, men mycket liten
sannolikhet för spontan klyvning av tunga kärnor. I 1 gram
uran klyves sålunda i medeltal en atom varje minut
utan yttre inflytande.
Klyvningen sker ej fullt symmetriskt. För uran 235
kan den äga rum på åtminstone 30 olika sätt, men
oftast är det ena fragmentet nära 1,5 ggr tyngre än det
andra. De primära klyvningsfragmenten innehåller
för många neutroner för att vara stabila och
sönderfaller därför upprepade gånger under utsändning av
beta- och gammastrålning. Ungefär 200 radioaktiva
isotoper av grundämnen från zink till europium har
identifierats bland klyvningsprodukterna.
En lavin sätts i rörelse
Den ur praktisk synpunkt viktigaste egenskapen
hos klyvningsreaktionen är inte så mycket den stora
energi som frigörs utan mera att det jämte de stora
fragmenten utsändes 2—3 neutroner vid varje
klyvning. Dessa neutroner kan sedan ge upphov till nya
klyvningar, så att processen har möjlighet att
underhålla sig själv genom en kedjereaktion. Härmed är
förutsättningen given för utvinning av kärnenergi i
stor skala. Principen kan klargöras på följande sätt.
Vi betraktar ett stycke uranmetall och antar för
enkelhets skull, att två neutroner utsänds per klyvning
och att alla neutroner som träffar en urankärna leder
till klyvning. På något sätt, t. ex. genom spontan
klyvning, alstras två neutroner, som kan träffa var sin ny
urankärna och ge upphov till fyra nya neutroner. I
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
