Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barn och ungdom — växandets vedermödor - Bild- och tonskapande hos barn och ungdom - Läsintressen hos barn och ungdom - Barn- och ungdomslitteratur — de odödliga ungdomsböckerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på schemat, medan undervisningen i övrigt har sin
normala gång. Det är viktigt och nyttigt att så sker,
då övbarheten på det musikaliska området, som förut
framhållits, synes vara större än i fråga om barnets
förmåga i övrigt.
Barnens teckningar har tilldragit sig mera
uppmärksamhet, och man har i dem kunnat se hur
förmågan att teckna utvecklas genom olika stadier. Man
brukar tala om klotterstadiet i 2—4-årsåldern, då
barnen ofta ritar så snart de kommer åt och lägger in
mycket av sin fantasi i dessa bilder, som den vuxne
knappast kan förstå utan förklaringar. Mera
lättillgänglig blir barnets framställning i 5—6-årsåldern,
då det ägnar sig åt schematisk bildframställning, dvs.
mera gör typframställningar av människor, djur,
bilar m. m. än försöker individualisera sina teckningar.
I 7—8-årsåldern utökas schematiseringen med drag
av logisk realism. Barnen ritar vad de vet mer än vad
de ser och gör bilderna detaljrikare, t. ex. med tårna
synliga inne i skon eftersom barnet vet att de finns
där. Åren närmast därefter blir verklighetssinnet
starkare. Trots de tekniska svårigheterna försöker
man nu rita med perspektiv, skuggning osv. Med
förpubertetens negativa fas följer också en kritisk
inställning till det egna tecknandet. Man godtar inte
så lätt sina egna idéer men anammar desto hellre
framställningar på film eller i böcker. Tecknandet
under åldersperioden 12—14 år brukar därför
hänföras till härmningsstadiet. Nu märker man också
skillnaden mellan pojkars och flickors intressesfär.
Pojkarna ritar med förkärlek tekniskt-mekaniska
föremål, medan flickorna hellre håller sig till djur,
blommor och människor.
Under och efter puberteten blir tecknandet ofta
medvetet skapande. De unga försöker i sin
bildframställning ge uttryck åt sina tankar och upplevelser,
sina drömmar och stämningar. Framställningen kan
bli medvetet konstnärlig och därmed sträva att hellre
försöka uppnå estetiska värden än att göra teckningen
naturefterbildande eller verklighetstrogen. De unga får
upp blicken för symbolvärdena och kan försöka ge
uttryck åt sin uppfattning genom oväntade
motivkombinationer eller försök till nonfigurativ
framställning. Längre kan deras utveckling knappast heller
följas med hjälp av olika stadier. Somliga fortsätter
med tecknandet som hobby eller konst, medan andra
slutar teckna i och med att skolan tar slut. Den då
uppnådda färdigheten kan ganska snabbt försvinna.
Många vuxna är knappast mäktiga mer än barnets
schematiska bildframställning.
I alltför många fall röner barnen kritik för sitt
klottrande och ritande, helt enkelt därför att det har
för åldern typiska brister. Barnets försök att teckna
bör betraktas utifrån dess egna förutsättningar
liksom allt annat. Det gäller här att snarare uppmuntra
den skapande driften än komma med
detaljanmärkningar mot teckningarna, även om varsam ledning
ibland är av behovet påkallad. Om man betraktar
barnteckningar kan man många gånger leva sig in i
barnets föreställningsvärld och få grepp om vilka
problem det brottas med. Tecknandet blir ett uttryck för
personligheten och kan samtidigt hjälpa den
tecknande att avreagera svårigheter och bekymmer.
Skapandet ger frihet och glädje. Och barn och ungdom
behöver bådadera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
