Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bellman, Carl Michael — livsglädjens sångare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BELLMAN 323
siga vinets lov. Och vilken musik finns ej i hans sång!
Bäst brukade han dock synförmågan. Hans hela värld
är Stockholm och Mälaren. Visst var han ett barn av
rokokon, som tyckte sig se najader i Brunnsviken,
kallade krogarnas rödblommiga pigor nymfer och
Djurgården Paphos’ ö. Men just denna brytning
mellan klassisk gudavärld och Stockholmsmiljö ger hans
dikt dess tidsfärg. Och som realist var han en
mästare. Hur fint målar han ej Ulla Winblads hemresa på
Mälaren en sommarmorgon! Han beskriver för oss,
hur
Solen glimmar blank och trind
Vattnet likt en spegel;
Småningom uppblåser vind
I de fallna segel. (Fr. ep. 48.)
medan båten från Lovön sakta glider in mot stan med
sin last av grönsaker, selleri, mjölk och »äpplen
klara». Eller tänk på eldsvådan i Kolmätargränd!
Käringarna slåss, hundarna tjuter
Och i rännsten på sitt öra
Hvilar en gesäll så pank.
Kors hvad stank!
Hvad ska’ vi göra?
Vräk den saten mot ett plank. (Fr. ep. 34.)
Bellman såg ej bara naturen utan också
människorna. Vilket underbart galleri av glada, dansande,
drickande figurer har han inte gett oss! Först och
främst den avsigkomne urmakaren Fredman, i vars
mun visorna läggs, så Ulla Winblad i schäferhatten,
den lungsjuke Movitz, Mollberg, Wingmark och alla
de andra. I all sin enkelhet får de något av storhet
över sig, vare sig de dansar på Gröna Lund eller äter
sin middag vid Fiskartorpet:
Ulla! min Ulla! Säg får jag dig bjuda
Rödaste smultron i Mjölk och Vin?
Eller ur sumpen en sprittande Ruda,
Eller från Källan en Vatten-terrin. (Fr. ep. 71.)
Till dessa figurer fanns det i regel levande
modeller, men skalden har fritt omskapat dem efter sitt
sinne. Melodierna lånade han mest från operetter och
chansoner.
Bellmans huvudsakliga diktning inföll under
årtiondet 1763—73, även om några av hans kanske mest
utsökta dikter — såsom Vila vid denna källa,
tillägnad Leopold — tillkom långt senare. Under nämnda
tid skrev Bellman sina bibelparodier — vem känner
inte till Gubben Noak, Joachim uti Babylon m. fl. —
vidare ett femtiotal av Fredmans 82 epistlar och
huvudparten av Fredmans sånger.
Av sin samtid skattades Bellman högt som
vissångare och rolighetsmakare, men få var de som i likhet
med den mogne Kellgren verkligen insåg hans storhet.
Först romantiken gav Bellman den centrala plats i
svensk dikt som han sedan dess behållit.
Romantiken läste gärna in sitt eget djupsinne i Bell-
N:o 82.
FREDMANS EPISTEL,
Eller Oförmodade Afsked, forkunnadt vid Ulla
Winblads Frukost en sommar-morgon
i det grona.
Pastoral,
Dedicerad til Kgl. Secreteraren Leopoldt.
Hvila vid denna kalla.
Vår lilla Frukost vi framställa:
Rodt Vin med Pimpinella
Och en nyss skuten Beccasin.
Klang hvad Buteljer, Ulla!
I våra Korgar ofverstfulla.
Tömda i gräset rulla,
Sida ur en upplaga av Fredmans epistlar, illustrerad av Yngve
Berg.
mans diktning. Man har också av hans förkärlek för
dödsmotivet velat sluta sig till en djup kristen
religiositet hos honom. Men i hans dikt finns ej den kristne
syndarens ångest. Den sjuke Movitz får till råd:
Drick ur ditt glas, se Döden på dig väntar,
Slipar sitt svärd, och vid din tröskel står.
Blif ej förskräckt, han blott på grafdörn gläntar,
Slår den igen, kanske än på ett år. (Fr. ep. 30.)
Dödskänslan och melankolin — särskilt
understruken i musiken till denna epistel — har förmälts med
livs- och njutningsdyrkan. »Den svenske Anakreon»
har Bellman kallats. Likt alla paralleller haltar
liknelsen i många avseenden. Men den säger också något
sant både om grundsynen i och värdet hos Bellmans
diktning. Hans dikt har i all sin lekfullhet, med alla
sina improvisationer och flyktiga anslag ett konstens
avsiktliga mästerskap, som kommer den att räknas
till den svenska litteraturens stora klassiska poesi.
Många, t. ex. Tegnér, har velat sätta honom högst
bland svenska skalder, och utan varje tvivel hör han
till de personligaste och originellaste, liksom till de
ännu i dag mest levande.
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
