Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Belysning — från torrvedsstickan till lysröret - Den elektriska glödlampan triumferar - Gasurladdningslampan — framtidens ljuskälla - De moderna elektriska ljuskällorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324 BELYSNING
FRÅN TORRVEDSSTICKAN TILL LYSRÖRET
belysning. Den första artificiella ljuskällan är
elden. Under årtusenden var den öppna eldhärden det
enda existerande konstljuset. Från denna tändes
torr-vedsstickor. Sedan man upptäckt, att stickorna lyste
bättre, om de beströks med tjära, kom först
tjärveds-blosset och sedan facklan. Ur facklan utvecklades
talg-, vax- och stearinljusen.
Redan i förhistorisk tid användes också ljuskällor
för flytande bränslen, såsom tran-, rov-, oliv- och
ricinolja. Ett betydelsefullt framsteg gjordes då de
tunga oljorna kunde ersättas med petroleum och den
ännu mer tunnflytande fotogenen. Den första
fotogenlampan konstruerades 1855 av amerikanen Silliman.
Nästa steg i utvecklingen utgjorde gasljuset.
Gas-brännarna var i början ganska enkla s. k. hål- och
snittbrännare men ersattes senare av bunsenbrännare
och glödstrumpor (Auer v. Welsbach, 1885).
Den elektriska glödlampan triumferar
De första försöken att framställa ljus med hjälp av
den elektriska strömmen gjordes av Davy i början av
1800-talet och gav upphov till båglampan, vilken
utvecklades över differentialbåglampan (von
Hefner-Alteneck, 1879) till den nuvarande
diakarbonlam-pan, alltjämt använd i vissa strålkastare.
Davys iakttagelse, att den elektriska strömmen kan
upphetta en ledare, så att denna bringas att glöda,
utgjorde grunden för glödlampan. Upptäckten
utnyttjades emellertid ej förrän 1841, då Moleyn erhöll
patent på en lufttom lampa med platinatråd. Goebel
tillverkade 1854 en glödlampa med koltråd. Bristen
på lämpliga strömkällor och svårigheten att
åstadkomma ett tillräckligt vakuum i lampan utgjorde
dock praktiska hinder för utvecklingen. Uppfinningen
av kvicksilverluftpumpen (1865) och av
dynamoma-skinen (1867) fick därför en avgörande inverkan.
Glödlampor med koltråd utvecklades sedan av olika
uppfinnare. Edison i Amerika och Swan i England
framställde ungefär samtidigt (1879) de första
lamporna med större praktisk användbarhet.
Glödlampans utveckling i slutet av 1800- och början
av 1900-talet kännetecknas av sökandet efter
lämpligare trådmaterial, som kunde medge högre
temperatur och därmed bättre ljusutbyte. Så kom 1897
Nernst-lampan med glödkropp av oxider av sällsynta
jordmetaller och 1902 den första metalltrådslampan med
lystråd av osmium. Denna följdes 1905 av
tantallam-pan och snart därefter av volframlampan med sintrad
tråd. Den dragna volframtråden infördes 1910 (av
amerikanen Coolidge) och utgjorde ett betydande
framsteg. Nästa stora förbättring var gasfyllningen,
som infördes av Langmuir 1912. I samband härmed
spiraliserades lystråden. Den dubbelspiraliserade
glödtråden togs i bruk 1935, och samma år började
man innermattera lampkolvarna. Med glödlampor
uppnås ljusutbyten av storleksordningen 10—20 Im/w
för normala lamptyper. Någon väsentlig höjning av
ljusutbytet för glödlampor är knappast att förvänta.
Gasurladdningslampan — framtidens ljuskälla
Det nuvarande forskningsarbetet har sedan början
av 1920-talet alltmer koncentrerats på
gasurladd-ningslamporna, som teoretiskt medger flera gånger
större ljusutbyten än glödlampor. Möjligheten att
alstra ljus på detta sätt medelst luminiscens är känd
sedan mitten av 1800-talet, då Geissler utförde försök
med elektrisk urladdning i förtunnade gaser (1854).
Den första användbara kvicksilverlampan av
låg-tryckstyp utfördes 1901 av Cooper-Hewitt och
grundade sig på Arons undersökningar på 1890-talet.
Moore-ljuset, som baserar sig på urladdning i kolsyra
och kväve, kom 1904, och härur utvecklades
neonrören (Ramsay och Claude 1909—12). Omkring 1920
gjordes de första försöken med urladdning i
natriumånga, och 1932 fick natriumlamporna praktisk
användning, följda året därpå av
högtryckskvicksilver-lampoma för vanliga belysningsändamål. År 1935
konstruerades de första lågspänningsrören (med
kvicksilverånga av lågt tryck) med lysämnen. Med
gasur-laddningslampor kan ljusutbytet 2—5-dubblas
jämfört med glödlamporna.
De moderna elektriska ljuskällorna
Den moderna glödlampan för vanliga
belysningsändamål utföres med enkelspiraliserad glödtråd i de
mindre storlekarna 15 och 25 W samt
dubbelspira-liserad tråd i de större storlekarna 40, 60, 100 och
150 W. De båda minsta storlekarna är lufttomma och
de övriga fyllda med en blandning av argon och
kvävgas eller eventuellt med krypton. Lampornas form,
storlekar och spänningar har standardiserats,
varigenom antalet olika typer och därmed
tillverknings-och lagerhållningskostnaderna kunnat nedbringas.
De gasurladdningslampor som för närvarande
används för vanliga belysningsändamål är tagna i
ordning efter deras betydelse: lysämneslampan,
kvick-silverhögtryckslampan, blandljuslampan och
natriumlampan. Samtliga är avsedda enbart för växelström
och erfordrar, med undantag av blandljuslampan, för
driften en tillsatsapparat för begränsning av
elströmmen.
Gasurladdningslamporna utom lysämneslampan ger
till skillnad från glödlamporna ej ett kontinuerligt
Artiklar, som saknas i detta band, torde sökas i registerbanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
